Hej fina ni!

Den senaste tiden har ju varit kantad av sjukdomens eländiga sätt att smyga sig på oss. Jag kontrollerade mina järndepåer igen nu efter behandlingen, och de hade stigit liiite, men de var fortfarande för låga för att klassas som ”okej”. Det här har gjort att jag var tvungen att kontakta vårdcentralen igen och fick ta fler prover, som var utan anmärkning. Däremot så hittade de blod från tarmen. Självklart hade jag ju mens då, men istället för att göra om alla prover så utgår vi från att det kommer från tarmen. Annars borde det funnits i alla tre prov jag gjorde, och det gjorde det ju inte. Tack gudarna för att det nuförtiden finns tamponger!

Så imorgon ska jag dit för uppföljning och magundersökning. Bara det gör att jag blir nervös. Jag är inte van att träffa läkare som sysslar med somatisk vård, och jag vet aldrig hur jag ska bete mig. Ska jag vara tyst när de utför sina undersökningar? En annan sak som skrämmer mig när det gäller somatisk vård är att de kan få för sig att väga mig. Och det gör ont att behöva se den siffran. Samtidigt vill jag inte kolla bort, för det gör att jag går bakåt i min behandling. Men ångesten som kommer efter är alldeles för stark för att jag ska våga, eller det är i alla fall så jag känner just nu.

Han pratade innan om att en tarmutredning borde göras om mina prover visade spår av blod, och det gjorde dem. Men i så fall är det längre fram i tiden antar jag. Järndropp snackade han också om, eftersom jag fick problem med magen när jag tog järn i tablettform. Men jag vet inte om jag får börja med järnbehandling förrän en eventuell tarmutredning är gjord. Så troligtvis kommer jag ha dessa symptom ett tag till... förhoppningsvis är de borta när jag väl ska tillbaka till jobbet. För det kommer ju också att ske snart, även där vill jag säga förhoppningsvis.

Och mitt i allt detta så har jag och en kompis bestämt att vi ska tatuera oss. Jag har ingen aning om vad hon ska göra, men jag ska göra en semicolon (;). Många som läser min blogg förstår nog vad jag menar med denna semicolon-tatuering. Annars är det bara att googla, det finns information överallt. Jag brukar inte vilja ha saker som andra har, men budskapet bakom den kan vara en påminnelse om att livet faktiskt kan vara värt att leva. Att jag har ett val att välja livet när jag kunde ha avslutat det ett antal gånger.

Det finns hopp även för mig, precis som för dig. Och om du som läser det här har svårigheter med något eller vill prata med någon så är det bara att skicka ett pm. Ibland är jag seg att svara, men jag gör allt jag kan för att försöka.

Ta hand om er,
Kramar

Gillar

Kommentarer

AndOtherMagicTricks
,
Jag har en tatuering med semikolon i! Ibland har det varit lite svårt då folk såklart frågar vad det betyder men det känns som om den suttit där hela livet då jag, när jag var typ 16 och började hänga på tumblr, ville tatuera in det.

Hoppas att ditt järnvärde går upp då det verkligen gör att måendet svänger (kan jag tänka mig då alla läkare jag träffat alltid velat trippelkolla det typ men har bara haft det en gång efter att jag var på IVA. Förmodligen en av få saker som är bra med mina gener; lätt att ta upp järn, haha). Hoppas att det går bra med alla undersökningarna iallafall! ❤️
nouw.com/andothermagictricks
beccisrecovery
,
Åh vad kul att höra! Har velat göra den ett tag men inte riktigt kommit till skott med det, men nu fick jag en chans att boka in en tid 😊 tack för dina peppande ord, och jag hoppas och tror att läkarsamtalet blir bra imorgon! Har haft problem med magen sen jag föddes men aldrig riktigt gjort någon utredning... men nu så! Hoppas du får en fin kväll <3nouw.com/beccisrecovery
IP: 82.99.3.229