Hej ni som kikar in här fortfarande. Vilken månad jag har haft, mestadels väldigt jobbigt men även bra på andra sätt. Jag vill fortfarande bara stänga in mig och inte träffa människor men ser lite ljusare på framtiden nu.

Först av allt så slutade augusti väldigt traumatiskt för mig och min familj då min älskade pappa gick bort efter en akut inre blödning. Det går inte att hantera just nu och jag mår verkligen jättedåligt just nu. Man tycker att denna hemska blödning kunde upptäckts tidigare men istället blev det en urakut operation som han nästan inte överlevde. Ändå klarade han sig men efter en veckas hopp så hade alla organ och hjärnan lagt av. Att vara i rummet när hjärtat slog sina sista slag var det hemskaste jag upplevt. 1,5 månad innan jag ska ha barn dessutom. Ett barn som han aldrig kommer att träffa. Det är det som är jobbigast. Min pappa var ändå 70 år men han kändes alltid som en pigg 50 åring, var aldrig sjuk eller liknande. Jag ville verkligen att han skulle få bli morfar och han såg jättemycket fram emot det också. Man kan ju inte styra vad som händer i livet och jag tänker att i min son finns min pappa kvar fastän han inte är här hos oss. Detta är det jobbiga som har hänt, men jag har också fått en underbar nyhet i veckan.

Aldrig har jag velat föda barn av en rad olika anledningar. Jag har bokstavligt fått kämpa sedan innan jag var gravid men att jag vill föda med ett kejsarsnitt. Alla kommer inte förstå mitt val och jag orkar inte gå in på det mer än så. Det har gjort att jag hela graviditeten mått skit och psykiskt dåligt. Förra veckan var jag på det avgörande beslutet om jag blir beviljad ett planerat kejsarsnitt och ja, det blev jag! Det tog mig bara 8 månaders lidande och oro innan jag fick ett godkännande att jag får föda mitt barn på det sätt jag känner är rätt för mig. Det är en extrem svår process och många kvinnor idag blir nekade snitt fastän dem borde ha all rätt i världen att få bestämma över sin egna kropp. Detta ledde till att en kvinna dog nyligen, för att hon blev nekad kejsarsnitt. Så borde det inte vara. Jag är i alla fall jätte tacksam för läkaren jag träffade och att jag kan bocka av ett orosmoment i mitt liv och faktiskt hantera min pappas bortgång utan att vara orolig inför förlossningen.

Hoppas att jag ska orka uppdatera mera innan bebisen kommer nu för att jag har bara några veckor kvar nu! Här är några fina bilder från min gravid fotografering i vecka 34.

Gillar

Kommentarer

Det här är en väldigt allvarligt och kanske tråkigt inlägg men det är något som jag tycker är viktigt uppmärksammas. Jag har verkligen inte sett fram emot själva graviditeten, jag vill bara att mitt barn ska komma, helst med storken. Min dröm har alltid varit att någon annan ska bära mitt barn, men nu är det så att man inte får använda sig utav surrogat i Sverige. Vad jag vill ha sagt med detta är att jag är så tacksam att jag får bära min son i min mage. Få känna hans rörelser varje dag och en liten fot hit och dit som sparkar. Det är verkligen en mysig känsla och inget jag skulle vilja gå miste om. Dock är jag lite på gränsen nu att jag inte orkar mer. Jag kan inte sova, äta eller jobba. Helst vill jag bara ligga i sängen men det är för obekvämt. Jag är obekväm typ hela tiden. Nu ligger jag på runt +9 kg i vikt vilket kanske inte låter så mycket, men det tynger. Nu är jag i v 31 och har ca 2 månader kvar +/- och jag är inte så pepp. Jag vill helst att han ska komma ut nu. Jag längtar ihjäl mig efter honom men att vara gravid börjar tappa den där myskänslan. Jag har så mycket ångest inför allt. Paniken ligger och lurar i mig hela tiden och jag vet inte när det kommer brista. Jag är ofta ledsen och irriterad och jag är så tacksam för min man som hela tiden står ut och stöttar mig. Allt grundar sig i att jag absolut inte vill genomgå en förlossning. Jag vill inte föda mitt barn på det sättet som är ''naturligt''. Hade jag fått veta tidigt i graviditeten att jag kommer få ett kejsarsnitt hade jag säkert sluppit mycket panikångest. Varför jag känner som jag gör kan jag sitta och skriva om i evigheter men jag säger bara helt enkelt att det är det enda alternativet som passar mig, som jag känner mig trygg i och jag borde få ha ett val. Så detta förstör hela glädjen med att vara gravid just nu då veckorna går och jag inte har så långt kvar. Jag kämpar för att få igenom detta men jag har heller ingen rätt att kräva något. Det känns som att man är en dålig förälder för att man vill välja ett annat alternativ och så är det verkligen inte. Det är så många som känner såhär och vi ska ha rätt att känna så. Tillslut vill jag bara säga att det är jobbigt, att inte kunna bestämma över sin kropp. Jag vill fortsätta med youtube och bloggen men postar jag inte något på ett tag så vet ni varför, då mår jag antagligen inte så bra. Sök alltid hjälp om ni mår dåligt.

puss

Gillar

Kommentarer

Nu är det snart dags att bestämma kök till huset. Vi får välja av Marbodals utbud. Vi har debatterat fram och tillbaka vad som är snyggt och kommer passa med stilen i tänkt. Mest med det golvet vi vill ha. Det kommer att bli ett mörkt trägolv i färgen ''brownie''. Väldigt fin brun ek. Vi har tänkt bort på vad som absolut inte kan tänkas till och uteslutit ett vitt, träfärgat eller färgglatt kök. Färgerna vi står emellan är grått, svart och beige. Sedan har vi det här med bänkskivor. Vi kommer ha en stor köksö som kommer synas i hela rummet och vill verkligen välja något riktigt snyggt. Även här har vi uteslutit trä, laminat och natursten. Det kommer bli kvartskomposit som är likt natursten men billigare och mer urval på. Jag skulle vilja ha mässingsdetaljer i köket med det är blankt nej från mannen, så rostfritt blir det. Det är trots allt han som lagar all mat, tar disken och sköter hela köket. Men nu verkar vi ha kommit fram till att det är köket här ovanför som vi kommer att välja. Beige luckor med en lite mörkare beige/ grå bänkskiva. Tror att det kommer bli så snyggt till det mörka golvet. Vi har även mörkt matsalsbord och beiga stolar till. Det känns väldigt fräscht och inte något man tröttnar på för fort. Beige är en färg som jag tycker om väldigt mycket så jag är glad att mannen höll med mig om att det var snyggast till golvet. Så kul att man kan få välja allt från början och se det monterat när man flyttar in sen. Beige kanske blir en trend, känns som att gråa kök har varit väldigt inne ett tag. Det blir en väldig skillnad från vårt vita kök med träbänk som vi har idag, verkligen en upgrade.

Gillar

Kommentarer