​Tänka sig, lilla Lovis är redan fyra månader gammal nu.
Fyra månader. Det är inte klokt egentligen. Tiden har verkligen flugit förbi, snabbare än man kan tro.

Liten blir stor, och lilla Lovis utgör redan en självklar del i familjen, vilket hon gjort sen start. Hon har passat in som en liten pusselbit, som fortsätter att bygga vår helhet.

Hon sover på nätterna, hon äter som ingen annan. Hon skrattar mest hela dagarna och jag vet inte om denna unge överhuvudtaget vet vad missnöje är.
Dessutom har hon syskon som springer hos henne hela tiden, oavsett vart hon befinner sig. Att hon ska visa sig ledsen eller missnöjd finns inte på kartan. Till och med Ninja är där fortare än blixten isåfall. Lilla Lovis får inte bli ledsen.

Lovis har ett smultronmärke på halsen som vi haft en del besvär med. Det började blöda, och i samband med att jag hade halsfluss fick hon en kraftig hudinfektion över hela kroppen. Troligtvis sökte sig bakterier in i smultronmärket, det är vad man tror på BVC iallafall. Penicillin och en hejdundrandes tid följde, men idag är det bra igen. Men det var en pärs, och halsen såg inte vacker ut där ett tag.

Men Lovis - hon är lika glad ändå. Det har hon varit hela tiden.
Fyra månader gammal och vi måste fundera på att låta henne gå över på spjälsäng istället för vagga.
Så nu står vi inför förändringar igen... Ninja ska gå äver på juniorsäng och Lovis tar över hennes gamla ;) 

Gillar

Kommentarer

Det vankades skolfotografering i skolan. Isabellas första skolfotografering då hon nu börjat förskoleklass. Glad och peppad flyger hon iväg till skolan, tänk dig själv - vad spännande liksom.
Varje dag är en spännande upplevelse och så även den dagen med fotografering.

Hon klättrar i skolans nya klätterställning och på ett ögonblicks verk var det klippt. Isabella for i backen och fick vänsterarmen under sig. Hon biter dock ihop och enligt egen förklaring så tänkte hon att det går över sen.

Läraren berättar för Conny när han hämtar Isabella efter skolan, Isabella själv höll lite för armen men visade inte någon märkbar smärta. Först på kvällen började hon visa att det gjorde ont.
Hon satt med min telefon och skulle spela, men ville liksom inte lyfta telefonen med vänsterhanden.

På frågan om det inte är bäst att kolla upp så nekade hon tvärt. Ingen doktor, inget sjukhus, ingenting sånt! Hon är bestämd våran Isabella.

Hon fick till morgonen därpå, men när hon då uppvisade en arm som hon inte kunde sträcka eller böja helt på uppmaning, då fattade jag misstankar direkt. Det påminde alldeles för mycket om Connys arm efter att han krossade armbågen 2017.

Själv hade jag tid på barnmottagningen för Ninja den dagen, men bokade uppringning från vårdcentralen och bvc, för att boka en tid till Isabella. Jovars, det blev det också. Samma dag, klockan 10.
Tur att Conny var hemma ;)
Det slutade med att Isabella fick skjuts in av farmor, och sen satt jag på sjukhuset med två barn istället för ett.

Man röntgade Isabellas arm och det visade sig vara en överarmsfraktur (suprakondylär humerusfraktur) och man skickade oss vidare till akuten där man satte ett helarmsgips. Men ja, egentligen är det bara en skena - som går hela vägen upp.
Hon var jäkligt besviken först, men efter att gipset sattes på plats så vart det andra miner - helt plötsligt insåg den lilla damen att detta var både smärtstillande och avslappnande för armen.

Ett par veckor i gips väntar, och Isabella blir en erfarenhet eller två rikare <3

Gillar

Kommentarer

Idag för tre år sen föddes en av de absolut finaste flickor jag känner, våran Juliet.
Den 27 augusti 2016, dagen efter att vi spelat in våra första sekvenser för tvserien Familjen Annorlunda, valde Juliet att se världens ljus - och kom ut kl 08.10.

En liten tjej med starkaste viljan inom sig. En enorm vilja för att betona verkligheten.
Hon kramas ofta, ger en himlans massa kärlek - och älskar verkligen att bara vara. En liten glädjespridare som visar känslor bättre än någon annan. Som kan vara både arg och glad i samma stund, som kan framkalla grå hår på mindre än en minut. Men åh, vilket kärlekspaket hon är! <3

Då denna morsa kan konsten att stupa med huvudet ner i asfalten kvällen innan ens födelsedag (vilket gav en shysst bula, blod i håret och en rejäl huvudvärk som resultat) så fanns det inte mycket ork kvar idag. MEN - ett litet fikakalas blev det ändå - och pakteten var mer än uppskattade! <3

Gillar

Kommentarer