Något som jag uppskattar väldigt mycket hos min tjej C, är hennes sinne för ordning och ekonomi. Sedan är hon tysk också, vilket kanske kan förklara den ådran...... Hehe. Även om det såklart ibland kan driva mig till milt vansinne har hon fått mig att omvärdera mitt sätt att hantera pengar. Jag gör nu aktiva val för att minska mina utgifter, och framförallt ser jag charmen i att fokusera på vegetarisk matlagning där billigt inte behöver betyda tråkigt. Att lyckas spara undan pengar inför kommande studietid känns som ett bra mål.

Hur bra är det inte att börja planera sina måltider, försöka få till en billig middag här och där, för att kunna ha råd att åka på lite lyxigare resor, käka färska skaldjur oftare och dricka god cava? Värt. Väldigt värt.

För inte längesedan sprang jag på bloggen "Portionen under tian ". En fantastisk tjej sitter varje vecka och skriver ihop en veckomeny vars koncept är att varje rätt kostar under tio kronor. Jag är grymt imponerad av hennes idéer och recept, allt smakar riktigt gott av det jag hunnit testa. Ikväll ska vi äta bönchili med majskräm och tortillachips, håll utkik imorgon på bloggiz så kommer utvärderingen.

  • 110 visningar

Gillar

Kommentarer

Nu har jag snart bott i Berlin i två år. TVÅ ÅR! Vad hände? Vad har jag gjort? Otroligt mycket. Jag flyttade hit med en känsla av att vilja fly från något. Börja om på nytt. Bygga upp mig själv. Leva livet. Vilket jag också gjorde i ett halvår. Aldrig har jag festat så mycket eller vänt på dygnet så intensivt. Det var kul. Då. Sen skaffade jag jobb, kastades in i startup-världen med allt var det innebar, fick panik på det ostrukturerade företaget och sökte mig istället till en av energibolagsjättarna i Tyskland.

Men det finns något som ofta skavt. Som jag kämpat så mycket med. I takt med att jag klättrat högre upp i karriären och lönen ökat har min lycka blivit alltmer kortvarig. Frågorna har hopat sig och jag visste att det bara var en tidsfråga innan jag tvingades göra något. Vem sa att livet skulle se ut såhär?

Efter många turer fram och tillbaka i mitt arbetsliv har jag nämligen kommit fram till att jag valt helt fel utbildning. Det här är inte jag. Jag når inte min fulla potential och glädje genom att varje dag jobba framför en dator med strategier, marknadsplaner och analyser. Jag saknar en mänsklig faktor, känslan av att det jag gör 8 timmar på dagen faktiskt gör nytta. Ända sedan jag tog examen har jag haft jobb som sett väldigt bra ut på CV:t, men som aldrig gjort mig lycklig.

Så när mår jag som bäst? Svaret har varit väldigt tydligt för mig. När jag jobbat med människor som gett mig känslan av att jag kan hjälpa dem. Att jag kan finnas, stötta, coacha och lyfta andra människor. Därför har jag bestämt mig för att plugga till socionom. Jag vill flytta hem till Sverige. Jag vill ha svensk kultur, svenska mataffärer och närheten till skog och hav. Att bo i Berlin har varit ett privilegium, men nu behöver jag rota mig. Göra det som jag är menad att göra.

Varför kasta bort 40 års kommande arbetsliv på ett yrke som gör mig olycklig? Det rör mig inte i ryggen att lägga tid på 3,5 års studier trots att jag redan studerat 3 år. Jag gör det här för min framtid, för mitt välmående och för att äntligen bli av med känslan att kämpa i motvind i ett arbetsområde som inte ger mig någon tillfredsställelse.

Det finns dock en sak som grämer mig... Att vi behöver göra oss av med vår fantastiska lägenhet med det knarrande trägolvet och stora sekelskiftsfönster. Jag sörjer den redan.


  • 90 visningar

Gillar

Kommentarer

Förra helgen spenderades i Warszawa tillsammans med C. Trots att vi nu närmar oss vår årsdag var detta första riktiga resan vi gjorde tillsammans, om vi inte räknar med de gånger vi besökt varandras familjer. Jag blev positivt överraskad av Warszawas mysiga caféer, snygga människor och goda mat. Pinsamt nog måste jag erkänna att jag hade förväntat mig en typisk öststat som jag skulle känna väldigt lite samhörighet med, men Warszawa gjorde mig nästan salig. Kanske för att jag just hade så pass låga förväntningar.



Vi vaknade tidigt på fredagsmorgonen och styrde stegen mot Bulke przez Bibulke, ett fantastiskt mysigt café med urgoda pannkakor. Jag drack apelsin- och grapefruktjuice med en cappuccino och C drack en fräscht syrlig smoothie med mynta. Lätt den bästa frukosten på hela resan!


Rödmosiga i mörk korridor tillbaka på hotellet (som för övrigt var sinnessjukt billigt. 4 nätter på fyrstjärnigt hotell för totalt 120€).

Förutom att upptäcka stan, gå på museum och äta oss igenom det mesta passade vi på att unna oss thaiinspirerad massage. Behandlingen lockade med de slagkraftiga orden "perfekt för dig som arbetar på kontor" och fokuserade på axlar och nacke. För 1,5 timme betalde vi 30€. Drömmigt!



Jag blev såld på den polska maten och hade gärna passat på att äta mer av det polska köket. Med en tjej i sällskap som gärna föredrog vegetarisk mat var det dock svårt att motivera henne att äta på typiska köttrestauranger med väldigt tung mat. Trots det kompromissade vi många gånger och C fick sin vegetariska mat på lunchen och jag mitt kött på kvällen :)



Vi försökte gå så mycket som möjligt i Warszawa trots det småkyliga vädret emellanåt. Älskar när man springer på street art.



På söndagen åt vi frukost på hypade Charlotte. Varken jag eller C förstod dock anledningen till varför stället var så populärt. godkända sandwiches, absolut, men inte mer än så. Kanske förälskade sig många i de stora brödkorgarna med Charlottes hemgjorda vita choklad som pålägg, vilket dock inte lockade oss.


  • Resor
  • 96 visningar

Gillar

Kommentarer