"Att våga älska"

En text om att våga visa sitt allra innersta och älska en annan människa. Chronicle - 37

Att bli kär i honom var det största som hänt. Att våga lyssna på ett skrikande hjärta och låta världen stanna upp. Det enda som lyser är jag. Och han. Vi två. Han som kom och kastade omkull allt i min väg. Så många tårar som fälldes och så många skratt som tog över. Att våga känna så mycket med en annan människa. Jag lade mitt hjärta i hans hand. Han lade sitt hjärta i min.

Känslorna som tar över, som bubblar och kontrollerar mitt hela väsen. Färger som vill målas, men vågar jag måla? När jag står där under en gatlykta i natten med hjärtat i handen undrar jag om han kommer vårda det varsamt. För det är allt jag vill.
Famna mitt lilla hjärta varsamt. Älska det och ta hand om det.

Hjärtat som känt så många gånger men aldrig blivit känt tillbaka. Alla känslor som varit fel, som ätit upp mitt hela allt. Spel som spelats på andras begär. Där känslor hamnat i kläm. Tårar av rädsla, för man trodde så mycket men det fanns så lite. Livrädd att älska en annan människa.

Men när han står där med sitt rufsiga hår och tittar. På mig. Bara mig, som står där med känslorna utanpå kroppen. Då knackar magkänslan på. Övertalar det lilla sköra att det är han. Och allt flödar.

Det är ett flöde som är fullkomligt på sitt alldeles egna vis. Som får mitt hela blod att tjockna och mina öron att fladdra. Det är förälskelse i sin finaste form. Man kastar sig ut och lämnar över det lilla hjärtat. Visar ens känsliga inre och det svidande trasiga. Allt blir plötsligt så självklart. Hjärtat får prata självt. Och man målar tavlan.
För man vågar älska en annan människa.
Man älskar.
Och älskas.


Omslagsbild: @fannyamandanilsson