texter

Ett tag sen jag skrev nu igen, varför, för jag inte har mått eller mår så bra just nu.
Idag är det lite stabilare igen men de senaste dagarna har jag bara gråtit mig igenom, bekymmer och den extrema stressen jag alltid bär på finns fortfarande inom mig men jag har lite mer distans till det idag än vad jag haft på ett tag, och istället för att skriva om mina bekymmer och publicera inläggen här, (jag skriver fortfarande om det men bara för mig själv,) så delar jag hellre med mig av det till någon jag känner och hoppas på att den ska möta det jag säger på ett validerande sätt.
Jag kommer som sagt inte dela med mig av alla mina bekymmer och tankar här men en sak är framtiden, och en del i det är att jag, som dom flesta vet, vart sjukskriven för att jag kraschade in i väggen för tre år sen nu, men jag mår inte bättre i min utmattning, vilket börjar oroa mig, väldigt mycket.. Jag har insett att jag pressat min kropp allt för mycket och börjar inse hur mycket jag har förstört den, förstört min kropp och min hjärna..
Jag har ALLTID en konstant stress inom mig, alltså verkligen alltid, och om jag inte tänker mig för gör jag allt fort och stressat, men jag tränar på det varje dag, att inte spänna mig även fast jag ligger ner och vilar, för det gör jag omedvetet och jag tränar på att göra saker lugnt, utan att skynda mig och med stressade rörelser, men det är svårt och jag vet helt ärligt inte längre om jag någonsin kommer bli helt återställd efter min utmattning..

Min kropp är fortfarande helt slutkörd, den är otroligt skör. Efter jag gjort lite saker, även saker jag gillar, så kan jag ligga helt utmattad i sängen i flera dagar efter för att jag inte orkar röra min kropp.. Min kropp är som bly och hur mycket jag än vill röra mig kan jag inte, jag orkar inte. Och idag accepterar jag det, jag vet att jag behöver vila och återhämta mig när jag blir så slut, men jag måste bli bättre på att hitta min gräns, vad och vad jag inte orkar, hur mycket osv.. Jag har en enorm vilja i min kropp, jag VILL så otroligt mycket, men där sätter jag ofta käppar för mina egna fötter, viljan och vad jag orkar går inte ihop.. Jag måste lära mig att hitta en balans, och jag tror till och från att jag gör det, men sen kommer bakslagen och det känns som min kropp aldrig kommer återhämta sig helt, hur mycket jag än lär mig, återhämtar mig och försöker.

Sen vet jag att man inte ska fastna i framtiden eller då tiden, men ibland är det väldigt lätt att göra det, tyvärr, men ingen kan se in i framtiden och man kan inte påverka dåtiden, men säg inte att det kommer bli bättre, för det vet ni faktiskt inte, ni vet inte exakt hur jag mår eller hur min kropp mår.


// En förtvivlad Nikolina och en ny favorit nocco, dricker inte nocco eller celsius så ofta längre men ibland får man unna sig //

Gillar

Kommentarer

Min vardag

Precis som ni läst i tidigare inlägg så har jag inte orkat öppna min dator på flera dagar och därför har jag inte heller gjort det, haha, motivationen för bloggen kommer och går väldigt mycket just nu..

Under veckan har jag iallafall vart i hbg som vanligt, jag har haft ett givande samtal med min terapeut och även haft sista mötet i gruppbehandlingen, eller iallafall med det nya materialet så om två veckor börjar jag standard dbt igen eftersom jag personligen gillar det materialet mer, även fast det är svårare. Jag har även lämnat in mina sista avföringsprover till vc för att kolla min magen och om dem inte hittar något avvikande i proverna så har jag ibs, vilket jag redan själv antagit, men förhoppningsvis får jag väl träffa en dietist om det nu är så. Annars har jag vart i stallet ganska mycket och kommer vara det resten av veckan då jag har en extra häst resterande dagar.

Idag har jag iallafall tvättat massor, städat, rensat, slängt lite skit, ätit, gjort lite yoga, postat paket och tagit en promenad, som slutade med att jag bara satte mig vid ån och andades och njöt av solen som värmde. Försöker verkligen njuta av vädret när de visar sig ifrån sin bästa sidan och naturen nu när det fortfarande är grönt och väldigt färgglatt och fint. Snart ska jag iallafall åka till stallet och fortsätta att bara vara och njuta av det som ändå är. Jag är så glad att jag verkligen lärt mig att vara tacksam för det som verkligen är, här och nu, att minst en gång om dagen uppmärksamma något jag är tacksam för, för är det något jag verkligen insett att jag ångrar i mitt liv är det att jag inte vart tacksam för allt jag haft just där och då... Och förutom att jag ångrar att jag inte lärt mig vara tacksam över det jag faktiskt har haft så ångrar jag också att jag aldrig lärt mig att ta hand om och lyssna på min kropp, precis som det står i bilden under, men som det också står, som jag alltid tänker, det är aldrig försent att lära sig och det är alltid bättre sent än aldrig.


Gillar

Kommentarer