Börjar direkt med att skriva, att nä vill inte ha någon motsägelse till detta inlägget. Eller någon sympati eller liknade. Måste bara få skriva detta och reflektera över mig själv.

Just nu, känner jag mig som världens sämsta människa/vän! Alltså på riktigt. Jag har alltid varit eller iallafall trott att jag är en som person som bryr mig om andra. Som vill alla väl och att alla ska må bra. Har jag någonsin sagt eller gjort något elakt eller oschysst mot någon så har folk antagligen förtjänat det. Men idag fick jag höra något som chockade mig ordentligt, då jag aldrig själv sett mig som den personen.

Blev bortplockad från en person snapchat idag, och kontakta hennes på annat sätt och frågade liksom varför? Till svar får jag "Gillar inte din attityd eller hur du ibland svarar eller skriver". Och jag blev bara så whaaaat? Sen fick jag förklarat för mig. Det handlar alltså om att jag, som idag, har sagt jag ska träffa ett medial efter att hon berättat att en hennes mediala vän kontaktat henne ang hennes bror och att hon varit ledsen imorse. Jag skrev liksom ingenting och frågade hur hon mådde eller liknade, ingenting. Detta är tydligen inte första gången som jag gör något sånt, enligt henne.

Sen var där självklart andra saker tydligen också som jag hade kommenterat korkat på och liknade. Men det är för jag vet att hon är en skämtsam person, precis som sin bror, och jag kommenterade en video på hennes häromdagen som jag tror hon själv också hade tänkt likadant om hon sett någon annan göra det. Var ju absolut inte menat som något taskigt eller så, trodde helt ärligt att hon skulle tycka det var lite skoj. Men det tyckte hon tydligen inte. Faaan varför ska det vara så in i helvetes svårt?

Jag har grov jävla ångest över detta. För jag känner verkligen är det inte sån person som jag själv ser mig som eller känner mig som. Och absolut inte emot denna tjejen. Då henne bror stod mig väldigt nära när han fanns i livet. Jag är själv en person som inte vill höra hur andra mår och dylikt när jag berättar någonting för dom om hur jag mår eller hur ledsen jag är, varför i helvete gör jag det själv då? Varför framstår jag som en dålig person?

Shit, detta gjorde mig verkligen ledsen. Det var längesen jag grät nu, men detta fick mig verkligen att tänka. Fick mig att tänka om jag verkligen är en sån person som jag själv inte tycker om att träffa eller som jag själv kan bli irriterad av hur dom svarar en!? Tror det berör mig så pass mycket för att det är just henne. Och ja, jag bryr mig om henne, jag har ju liksom alltid tagit kontakt med henne typ när det varit någonting med henne bror. Jag har enbart träffat henne en gång men haft kontakt med henne i så passa många år så det känns som man känner henne. Hon är dessutom så otroligt lik hennes bror både utseende och personlighet. Så att bli av med henne ifrån sitt liv hade varit det absolut värsta just nu, eller ja någonsin.

Så om du förmodan skulle läsa detta så ber jag verkligen 1000 gånger om ursäkt, för det har verkligen aldrig någonsin varit min meningen att göra något mot dig som jag själv inte tycker om att någon skulle göra mot mig. Har sagt det redan till dig idag, men jag menar verkligen det. Verkligen, från djupet av mitt hjärta, jag är hemskt hemskt ledsen! 

Kram Caroline 

Gillar

Kommentarer

Som förälder till ett barn med npf diagnos så kan det vara riktigt tufft ibland. Ni som har barn med diagnos vet mycket väl vad jag pratar om. Skolan för Qasper har alltid skrämt skiten ur mig. För jag vet själv hur jag var i skolan och hur tufft jag kunde ha det. Men sen när det kommer till ens egna barn, alltså det känns som man ska gå i tusen bitar.

Qasper har inte det tufft så som jag hade det. Han har två helt fantastiska fröknar som försöker hjälpa och stötta honom igenom allt. Dom är verkligen helt fantastiska. Han har många kompisar. Men sen kommer det till allt det här ute på skolgården, allt som triggar igång Qasper där han inte vet när han ska sluta. Han går liksom in i en bubbla och förstår inte själv hur saker och ting kan sluta.

Så igår hade det hänt en incident på skolan. Han berätta ju inte från första början vad som hade hänt. Utan det kom sen när han satt och gjorde läxan och han började först pipa och gnälla. Jag peppa honom till att fortsätta med läxan, vilket gjorde att han till slut började gråta och jag frågade honom varför han gråter över en läxa. Då kommer det ju fram. Det var inte läxan han grät över utan på grund av det som hade hänt i skolan. Han hade först råkat skada en killen i någon lek som dom hade, så den här killen hade blivit arg och ledsen och börjat jaga Qasper som hade börjat slå Qasper. Vilket gjorde i sin tur att Qasper blev ledsen. Qasper berättade dock att han hade sagt förlåt direkt men då var det redan försent. Jag försökte förklara för Qasper att han måste verkligen försöka tänka ett steg längre innan han gör något. Vet det är super svårt just när man har adhd då mycket styrs på impulser. Qasper får extremt mycket ångest och mår super dåligt efter någonting har hänt. Vad ska jag göra för att hjälpa honom på bästa sätt för att sånt här inte ska hända?

Imorgon ska jag äntligen till hans skola och snacka om hans diagnos i klassen. Jag är såå jävla sketa nervös redan så det är helt galet. Ja så tänker ni "men det är bara barn du ska prata inför, det är ingenting" men tänk att jo det är det, för mig är det en stor grej. Jag avskyr att prata inför folk. Spelar ingen roll om det är barn eller vuxna. Jag tycker inte alls om det. Men om det kanske kan hjälpa Qasper i längden och kanske få hans kompisar att kanske förstå lite bättre hur Qaspers diagnos fungerar så kommer jag absolut offra mig för det. Jag har såklart pratat med Qasper om detta, om han tycker det är okej och är en super bra idé. Vi har varit inne på det innan och skulle egentligen har gjort detta förra terminen men det fanns inte riktigt tid och utrymme för det och det var det massa andra saker som hände så jag kände inte mig riktigt på benen för det. Men imorgon gäller det. Jag måste iallafall försöka.

Jag kommer försöka. Jag vill att han ska ha det bra. Jag vill verkligen att människor ska få mer kunskap om adhd och vad det innebär. 

Kram Caroline 

Gillar

Kommentarer

Jag som ensamstående mamma till ett yrväder 20 dagar i månaden, ungefär, är helt underbart. Det är tufft ibland och det blir en del bråk och tjafs men inget som vi inte kan reda ut. Qasper är hos sin pappa varannan helg och det är absolut skönt för honom att han har sin pappa med i bilden också. Skönt för mig också som får lite avlastning. Eller ja, det är skönt dom första 2-3 timmarna sen kommer saknaden ifatt som tusan. Är så jäkla van vid att ha honom hos mig så det är skrämmande när han väl är iväg sen.

Igår var han hos sin kompis T. Från 12 tiden till 19:15 hämtade jag honom. Alltså, det var ju helt galet. Jag älskar att han och T kommer så bra överens och funkar så bra ihop. Men jag själv höll på att klättra på väggarna här hemma för jag var så rastlös. Ändå var jag ute hos min mormor en runda och hjälpte henne under tiden Qasper var hos T, sen hem. Det är en jävla tur jag jobbar dom helgerna som han är hos sin pappa annars hade jag nog fan gått under. Har tänkt mycket på det här med varannan vecka, men det lär nog aldrig hända från mitt håll för jag hade gått sönder alltså. Saknaden hade blivit alldeles för stor.

Du är mina andetag, älskade barn

Dagarna rullar på i sin takt. Jag stressar mig inte igenom dagarna för vet det inte finns någon mening med det. Livet går inte snabbare bara för det, även om jag önskade det ibland. Jag tar dagarna som dom kommer. Qasper är igång med skolan igen, jag tar mig igenom jobbdagarna även om jag verkligen ibland bara känner sån panik i kroppen och hade velat ligga i sängen hela dagen. Har som sagt fortfarande en son på heltid som måste få sina rutiner under dagen. Mat, tandborstning, dusch, skola och såklart umgänge m.m.

Det är himla dött här i bloggen just nu. Men tycker min bloggs utseende är så tråkigt så ska nog göra om här en del och försöka få tillbaka motivationen. För jag mår bra av att skriva av mig. Jag mår bra av att läsa andras bloggar som jag följer. Så ja, snart dags för nytt utseende. 😃

Nu ska jag iallafall passa på och plocka undan lite här hemma. Qasper åkte iväg med farmor en stund och sen i eftermiddag kommer nog T hit och ska leka med Qasper. Så kaffe och röj för mig här hemma nu.

Kram Caroline 

Gillar

Kommentarer