Från freak till latmask

Så fort jag fick reda på att jag va gravid så va det som om nån aktiverade "off"-läge på min kropp. Jag blev sååå trött! Vi snackar något så groteskt, hemskt trött! Och det pågick i evigheter kändes det som.

Det här va rätt så frustrerande för någon som mig, som annars va van att hänga med Fredrik till gymmet/boxen 5-6 dagar i veckan och köra riktigt hårda pass. Det enda jag orkade nu (och knappt det) va att jobba, äta och sova.
Jag brukar vara en rätt så morgonpigg människa. Gick upp direkt när klockan ringde, eller strax innan om jag vaknade till. Fredrik säger att han knappt hinner höra mitt alarm på morgonen ;)
Nu hade jag istället skitsvårt att gå upp. Snoozade kanske 2-3 gånger tills jag insåg att jag MÅSTE gå upp för att inte komma för sent till kontoret.

Väl på kontoret gick väl förmiddagen helt OK men så snart det närmade sig lunch - då ringde sovklockan igen och jag orkade knappt hålla ögonen öppna. Likadant när jag kom hem från jobbet. Slängde mig på soffan - Fredrik fick väcka mig för att jag skulle äta middag - och jag kunde lätt sova 2-3 timmar. Om jag hade problem att somna på kvällen sen? Verkligen inte! Somnade innan huvudet ens hann ner till kudden...

"DET kommer ÄNDRA SIG"

Det som höll mig någorlunda motiverad va att jag jag överallt läste (och hörde) att det kommer ge med sig. Man blir mer pigg till slut. Man får tillbaka orken och lusten till att röra på sig. Och till slut kom det!

I vecka 12-13 där omkring, strax innan vårt första UL, så började jag bli pigg igen. Jag va fortfarande väldigt trött på morgonen men jag orkade hålla mig vaken på dagtid, jag orkade börja gå ut och röra på mig lite igen och jag blev lit mer kvällspigg också. Det bästa va när vädret till slut visade sommar-vibes - solen kikade fram och jag fick lite D-vitamin i ansiktet! Äntligen!

Då orkade jag snöra på mig joggingskorna och ge mig ut på timmes-långa promenader igen. Sååå skönt! Friskt luft! Som jag hade längtat efter detta!

Och så har det nu hållit i sig. Även om jag inte kört styrka på samma sätt i CrossFit-boxen - så har jag i alla fall rört på mig. Bra dagar blir det mycket/långa promenader medan jag de dagar där vädret är lite sämre istället kör yoga. Har på Youtube hittat ett sånt bra program speciellt anpassat för gravida. Det finns tre 15-20min pass anpassat för morgon, middag och kväll. Antingen kör jag alla tre i rad och får då strax under en timme med yoga för kroppen, eller så delar jag upp det och kör 15 min på morgonen - 20 min efter jobbet och 20 min lite senare mot kvällen. Och det är sååå skönt!

Testa vettja!
Och hon (SarahBethYoga) har MASSOR av andra yogapass man kan kolla på via Youtube - så är man inte gravid kan man definitivt hitta något annat som passar en bättre :)

MORGON - MIDDAG - KVÄLL

Gillar

Kommentarer

KÄNSLOR INFÖR BESÖKET

Sedan första UL hade lite av oron släppt. Den där känslan när vi äntligen fick se det lilla hjärtat slå, att vi va gravida på riktigt, kändes som en lättnad jag aldrig tidigare upplevt. Jag slappnade av och alla spänningar i kroppen försvann. Jag kände till slut den glädje som jag väntat på.

När jag insåg att det va mindre än 2 veckor kvar till RUL började oron krya på igen. Och med oron kom även alla tankar. Tänk om hjärtat inte slår denna gång. Tänk om något hänt sedan sist och jag inte alls längre har en liten livlig krabat i magen... Med alla tankar och oron kom huvudvärken tillbaka. Stressen och tankarna tog upp i stort sett all vaken tid och det enda jag kunde göra va att vänta. Jag räknade dagarna. 13 dagar kvar. 12 dagar kvar. Nu är det 10 dagar kvar. En vecka kvar...

När det va en vecka kvar (fredag 13 september) mådde jag piss. Jag bara VISSTE att något är fel. Inget kändes bra. Psyket hindrade mig från att fokusera...

We meet again

Fredag 20 september - dagen då vi äntligen fick återse vår bebis igen ♥ Vår fina, lilla skrutt. Vår Minikörk ♥

​Pappan fick va med och välja kläder - och då blir det såklart rosa MED BILAR. När mamman väljer så blir det mer pluttigt med blommor och kaniner ;)

Allt såg hur bra ut som helst! Den lille hade alla organ på plats, alla tår och fingrar - allt såg toppenfint ut! Och hjärtat - det slog som aldrig förr ❤

Och vår lilla Minikörka visade sig vara en liten TJEJ :)

aktivitet i magen

Lilltjejen ägnade sig åt ganska så lugna rörelser. Hon låg böjd som en falukorvs-ring mestadels av tiden, nåt litet boxarslag och nån spark här och där, händerna viftade hon lite med och förde fram och tillbaka mellan antingen ovanför huvudet eller vid magen. Sköterskan misstänkte att hon antingen va precis i stadiet av att vakna till eller tvärtom - va på väg att somna :)
Vilket kan förklara det rätt så lugna beteendet.

Ingen ändring i datum så vi siktar fortfarande in oss på BF 14 Februari 2020 ❤

Gillar

Kommentarer

Storlek 56

För att tag sedan när Fredrik jobbade helg på macken så skjutsade jag hem hans syster. De löste av varandra så hon slutade samma tid när jag ändå va där så kunde lika gärna få med lite sällskap i bilen.

Jag hade ett ärende till Clas Ohlson (behövde plugg till väggen för att sätta upp våra nya sänglampor) och då passade vi även på att ta ett varv på Bergvik. Och inte kunde jag motstå dessa söta kläder från Kappahls Newbie-serie. Sååå söta. Och riktiga höstmotiv. Eller i alla fall färgerna. Ni vet lite grå/brun, svagt orange, beige/vit - murrigt helt enkelt.

Och kolla in den björnen på rumpan. Huuur söt ❤ Känns så sjukt att vi om ett par månader kommer ha en liten minimänniska här hemma som kommer kunna ha de här kläderna på sig (kanske att de till och med är för stora första perioden)... :)

Gillar

Kommentarer