Henrik Brundin från VI-skogen och Mattias Goldmann från Fores är ute och härjar i spalterna igen. De tycker visst att de behöver bemöta att klimathotsskeptiker har fått för mycket uppmärksamhet. 6 % av allt som skrivs om klimatet kommer visst från skeptiker, om jag minns rätt om vad de påstår. Å andra sidan brukar inte mycket av det de påstår vara rätt.

Ingen av dem har till exempel fattat att resultatet av klimatmötet i Paris var en överenskommelse och inte ett bindande avtal. Bägge inbillar sig att klimatforskarna är överens om att det finns ett akut och allvarlig klimathot, fast konsensus bara gäller att mänskliga aktiviteter borde har gett någon klimatpåverkan, som inte nödvändigtvis är märkbar än.

Brundin hävdar också att folk i Östafrika minsann minns att regnen inte längre kommer då de brukade. Vilket går att kontrollera med nederbördsstatistik från området. Något som Brundin själv knappast har tänkt på. Frågan är om han ens begriper vad nederbördsstatistik betyder?

Climate Explorer har sådan statistik. Det finns två serier med data ända sedan 1901: CRU och GPCC. Det finns också olika valmöjligheter rutnätets storlek. Jag valde 2,5 grader. Jag valde att begränsa mig till området från 30 till 42,5 grader östlig longitud och från 10 grader sydlig latitud till 5 grader nordlig latitud. Det är ett område som ungefär omfattar de östafrikanska länderna Kenya, Tanzania och Uganda.

Skillnaden mellan CRU och GPCC är liten, så jag håller mig i fortsättningen till den förstnämnda, vars data slutar 2015 i stället för 2013.

Det regnar mest i mars och april, med över 100 mm per månad i genomsnitt. Minst regnar det i juni, juli och augusti, med i genomsnitt mindre än 40 mm per månad.

Ingen av månaderna visar någon signifikant trend för hela perioden sedan 1901. Den nederbördsrikaste månaden under perioden var november 1961, då det regnade 269,5 mm. November är annars i genomsnitt den fjärde regnrikaste månaden, efter april, mars och december.

Det finns en signifikant minskning av nederbörden för april sedan 1960, -0,64 mm per år, eller 35 mm mindre 2015 än 1960. Trenden syns också i diagrammet. I medeltal för året syns ingen förändring till. I genomsnitt per månad, regnade det åren 1901-30 71,6 mm, 1945-74 74 6 mm och 1986-2015 73,8 mm. Allt verkar vara insignifikanta skillnader. Statistiska fluktuationer, helt enkelt.

Årsnederbörden visar i medeltal ingen förändring för det här området i Östafrika. Inte sedan 1901 och inte sedan 1960. Det är märkligt att det finns en trend för april, men ingen ökning för någon annan månad. Om det verkligen regnar mindre i april, borde det regna mer andra månader, eftersom förändringen är årsnederbörd är för liten för att vara signifikant.

Ett möjligt fel jag har gjort där, är att för varje månad använda signifikansgränsen för en oberoende variabel. När det handlar om att hitta en signifikant trend bland tolv olika variabler blir kanske signifikansgränsen annorlunda? Jag anser mig inte vara bra på statistik, men bättre än många kända klimatforskare.

Folk i Östafrika får lika mycket regn per år nu som i början av 1900-talet. Problemet ligger inte där. Problemet ligger i att det har blivit mer folk som ska dela på vattnet. Nästan alla länder i Afrika har snabba befolkningsökningar. Det skulle behövas en lika snabb klimatförändring, i form av ökande nederbörd, för att hålla vattenbristen borta. När det inte inträffar, utan vattenbristen kommer, skyller de klimathotstroende på just klimatförändringar. Det är inte att ha en faktabaserad världsbild.

Gillar

Kommentarer

Rubrikens två frågor hör ihop. Endast om den första frågan besvaras med ja, kan också den andra besvaras med ja. Låt mig förklara varför.

International Disaster Database samlar statistiken över rapporterade naturkatastrofer och olyckor. Observera ordet "rapporterade". WMO använde data från den statistiken för att berätta för alla som vill veta sådant att antalet rapporterade naturkatastrofer orsakade av extremväder har femdubblats sedan 1970-talet. Ofta försvann "rapporterade" på vägen till läsare/lyssnare/tittare, så att det verkade som faktiskt inträffade extremväderhändelser har femdubblats. Naturligtvis då på grund av global uppvärmning, orsakad av mänsklighetens utsläpp av växthusgaser.

Den som har förmågan att tänka efter lite, skulle ju undra hur i alla sin dar det kan finnas energi nog att femdubbla förekomsten av extremväder? Fast bland svenska journalister finns väl inga människor med den förmågan till eftertanke.

En kategori av naturkatastrofer i International Disaster Database, är de som kallas geofysiska/geofysikaliska. De är jordbävningar, vulkanutbrott och massrörelser. Det sistnämnda innebär att massa/materia sätts i rörelse enbart på grund av gravitationen. En del av det liknar jordskred, men där är orsaken vanligen att vatten i någon form har underminerat marken. En annan möjlighet till jordskred att människor har rört om eller byggt för tungt på mark.

Bland de geofysikaliska naturkatastroferna i statistiken, dominerar jordbävningarna. Vulkanutbrott och massrörelser drabbar betydligt färre människor. Och att naturkatastrofen drabbar ett visst antal människor är ett av villkoren för att den ska komma med i statistiken.

Så här ser utvecklingen av dessa geofysikaliska naturkatastroferna ut från 1900, då statistiken börjar, fram tills nu:

Det har varit en rejäl ökning sedan 1970-talet. Eftersom jordbävningarna dominerar, borde det innebära att de har blivit mycket vanligare då. Eller hur?

Men vänta nu. Det handlar om rapporterade naturkatastrofer. Med tiden har det blivit allt troligare att en inträffad händelse också blir en rapporterad händelse och kommer med i statistiken.

Nedgången för i år kan bero på att det här året inte är slut än. Jag vet inte hur många av årets månader som än så länge finns med i statistiken.

Det finns en underlig topp åren 1966-1970, men annars höll sig de rapporterade geofysikaliska naturkatastroferna kring 5, 6, 7, 8 stycken per år före slutet av 70-talet. Med en femdubbling av det, när vi 25-40 per år. Vilket verkar vara vad de har legat på sedan 1990. Ja iblandhar de till och varit lite fler.

Den där femdubblingen av extremvädret verkar gälla också de naturkatastrofer som orsakas av oro i berggrunden och gravitation. Vissa klimathotstroende anser nog att det är global uppvärmning som har spridit sig nedåt och gjort kontinentalplattorna mer instabila.

Det finns förvisso en annan möjlighet: Att det är rapporteringsgraden som har ökat. Sannolikheten för att en inträffad händelse ska komma med i statistiken har kanske ökat med en faktor fem eller mer?

För jordbävningar har vi den lyckliga omständigheten att det finns ytterligare ett sätt att föra statistik. Seismografer registrerar jordbävningar och finns det bara åtminstone en seismograf tillräckligt nära en jordbävning kommer den att upptäckas och bokföras. För starka jordbävningar, räcker det med en seismograf någonstans i världen för att den ska upptäckas. Frågan är bara hur stark den i så fall behöver vara?

Utvecklingen för jordbävningar med en magnitud på åtminstone 6 ser ut så här:

Helt klart har det varit en stor ökning efter andra världskriget. Det var en ökning efter första också, men den avbröts när det andra började. Var det kriget som fick jordbävningarna att bli ovanligare? Eller hade de krigande länderna annat att göra än att se till att seismografer fungerade? Jag håller en slant på den sistnämnda förklaringen.

Sedan 50-talet verkar det inte har varit någon ökning alls. Jordens inre har nog varit stabilt sedan dess. Men det finns också en underlig nedgång fram till 1980 och sedan ett plötsligt hopp uppåt därefter. Jordens inre har betett sig konstigt? Eller problem med antalet seismografer? Jag vet inte. Existerar det någon statistik över hur antalet seismografer har varierat över tid, så har i alla fall inte jag hittat den.

Vi kan också se att det har varit betydligt fler jordbävningar med magnitud åtminstone 6 än det har förekommit rapporterade jordbävningskatastrofer. De flesta av dem orsakar tydligen inte tillräckligt mycket skada för att komma med i statistiken i International Disaster Database.

Hur är det med starkare jordbävningar då? Låt oss sätta gränsen till att jordbävningen ska ha varit åtminstone magnitud 7:

Här syns inte så mycket effekt av andra världskriget. Det kanske räckte med att neutrala länder hade seismografer för att så här pass starka jordbävningar skulle registreras? Jordens inre blev däremot mer instabilt fram till ungefär 1930. Eller så byggdes nätverket av seismografer ut fram till dess.

Också här är det en dipp runt 1980 och en ökning därefter. Vad pågår egentligen där nere i underjorden? Eller var det seismograferna det hände något med?

Så här pass starka jordbävningar är färre än det antal som numera rapporteras till International Disaster Database. Numera. Fast före slutet av 70-talet är det tvärtom. Någonstans mellan magnitud 6 och 7 går tydligen gränsen där en jordbävning är tillräckligt stark för att den ska räknas som en tillräckligt stor naturkatastrof. Det är dessutom uppenbart att rapporteringsgraden för jordbävningar faktiskt har ökat. Medan data från seismografer inte visar mycket till trend från 30-talet tills nu, fast kanske ändå en liten ökning, har de rapporterade händelserna ökat med ungefär en faktor 7.

För mig är detta ett bevis på en sak: Om en typ av naturkatastrof enligt International Disaster Database har blivit 5-7 gånger vanligare sedan 30- eller 70-tal, så handlar det enbart om en ökning i rapporteringsgrad. Det har blivit sannolikare att den typen av händelse kommer med i statistiken. Någon verklig ökning har det inte varit.

Så mina svar på rubrikens två frågor är "Kanske lite grann" och "Knappast!"

Hur är det förresten med ännu starkare jordbävningar?

Någon trend syns inte till. Å andra sidan är de så få att blir statistik med små tal. Vilket kan vara farligt.

Gillar

Kommentarer

TT har nu skickat ut det varje månad obligatoriska telegrammet om att förra månaden, i detta fall juni, var den varmaste sedan mätningarna började år 1880. Jag såg en liten notis i lokaltidningen. Jag vet inte om någon tidning har lagt ut det i sin webbupplagor (ännu).

Jag tittade nyligen på vad de två satellitbaserade temperaturserierna, UAH och RSS, visar. Där är 1998 det varmaste året, följt av 2010. 2015 är bara trea, medan det är det varmaste året i den temperaturserie som ligger bakom TT:s telegram. UAH och RSS har en del skillnader, men rangordningen mellan de tre åren är de överens om. De är också överens om att den globala medeltemperaturen har sjunkit med en halv grad från februari till juni. Vilket är rätt mycket för en femmånadersperiod, med tanke på att den globala uppvärmningen sedan 1880 påstås vara 0,8-1 grad.

Den temperaturserie som ligger bakom TT:s telegram är sannolikt den från USA:s motsvarighet till SMHI, NOAA. Deras temperaturserie för olika latitudband går att hitta här. Den globala finns då i filen som innehåller 90S och 90N i sitt namn. I filen som heter readme.timeseries kan vi se att NOAA också uppskattar variansen för varje månad i sin serie. Variansen är ett mått på det formella felet. Förutom det, kan det finnas systematiska fel som vi inte vet mycket om. I alla fall inte genom att titta på bara NOAA:s serie.

Variansen är kvadraten av standardavvikelsen, för vilken naturvetenskap och matematik vanligen använder den grekiska bokstaven sigma. Vanligt är också att ge osäkerhetsintervallet som det intervall som det korrekta, okända värdet med 95 procents sannolikhet ligger inom. Detta intervall ligger på ungefär två sigmas avstånd från medelvärdet.

Vad TT och andra svenska medier aldrig bryr sig om är osäkerheterna som finns i NOAA:s temperatuserie. De verkar inte ens bry sig om att det finns fler temperaturserier än NOAA:s, till exempel då UAH och RSS.

Jag har gjort ett diagram som visar de två temperaturserier som ligger två sigma ovanför respektive under NOAA:s månadsmedel:

Vi ser då att osäkerheten handlar om åtskilliga tiondels grader. Då är detta ändå anomalier, alltså avvikelsen från en medelvärdet under en trettioårsperiod. Det går att räkna ut anomalier utan att någonsin räkna ut jordytans medeltemperatur. Det går inte ens att räkna ut den medeltemperaturen från de data som finns tillgängliga. Den får i stället räknas ut från modeller, men de modellerna skiljer sig åt med uppåt flera grader. Ingen vet med särskilt stor säkerhet vad jordytans medeltemperatur är.

Trenden i global medeltemperatur för NOAA:s serie är 0,16 grader per årtionde. För UAH och RSS är den 0,12 grader per årtionde. Ska denna skillnad på 0,04 grader per årtionde anses alarmerande? Eller ens signifikant? Fortsätter trenden, kommer världen till år 2100 att ha blivit ytterligare 1,0 grader varmare enligt UAH och RSS och 1,3 grader varmare enligt NOAA. Enligt samma NOAA, har världen sedan 1880 blivit 0,8-1,5 grader varmare. Så stor är faktiskt osäkerheten. Kanske är 1,5-gradersmålet redan kört? UAH och RSS har inte data så långt tillbaka som till 1880, utan bara till 1979.

Fortsätter trenden sedan 1979, kommer världen till 2100 att ha blivit 1,8-2,8 grader varmare än 1880, det årtal som nu tydligen har blivit förindustriell tid. Tvågradersmålet kommer endera att klara sig med ett par tiondelars marginal eller missas med 0,8 graders marginal. Vilket är en katastrof, enligt många.

Fast då krävs alltså att all uppvärmning sedan 1979 beror på växthusgasutsläpp och att ingen teknisk utveckling sker så att utsläppen fortsätter att öka. IPCC har visserligen ett sådant utsläppsscenario, kallat RPC8.5, men det är fullständigt orealistiskt. Det antar en våldsam befolkningsökning, en tillbakagång i energiteknik och alltmer utbredd fattigdom. Ändå har många fräckheten att kalla RPC8.5 för ett business-as-usual-scenario.

NOAA:s serie förefaller mindre alarmistisk än vad svenska medier försöker ge sken av. Än märkligare är att också där har den globala medeltemperaturen sjunkit från februari till juni, om än bara med 0,28 grader. Även NOAA:s serie visar att den globala medeltemperaturen ​är på väg att sjunka efter en uppvärmning orsakad av El Niño. Fast det lär svenska medier inte nämna.

Gillar

Kommentarer