Nu är november månad som jag minns att novembermånaderna brukar vara: Gråa, mörka och regniga. Snön som kom i början av månaden är i stort sett borta. Detta att snö smälter i november har naturligtvis inte hänt någonsin tidigare (dvs på miljarder år), utan måste bero på mänsklighetens utsläpp av växthusgaser. Annat var det på den gamla, goda tiden då människor frös och svalt och vanligen dog innan fyllda 40. Då snöade det minsann i oktober, senast, och snön låg kvar tills i maj, minst. Det var härliga tider, det! Om vi bara slutar att använda fossila bränslen senast nästa år, kommer dessa gamla, goda tider utan tvivel tillbaka snabbare än någon hinner säga ”klimatförnekare”.

Jag bör väl påpeka att jag kanske inte var helt allvarlig här ovanför. Numera är det ju populärt att missförstå allt som går att missförstå.


Över till allvar:

Tänk om Donald Trump inte är en galen lögnare? Tänk om han i stället är en smart affärsman? En affärsman vars senaste produkt är ”Trump vald till president”?

Hur skulle då den smarte affärsmannen göra för att sälja denna produkt? Ja, först analyserar han marknaden och konstaterar att bara Demokraterna är dumma nog att välja den allmänt hatade Hillary Clinton som sin kandidat, vilket verkade troligt redan före primärvalen, skulle han ha en rimlig chans att ”sälja” sin produkt. Sedan gäller det då att själv bli Republikanernas presidentkandidat. Vilket är svårt, men inte omöjligt, med tanke på att han har många i partiet emot sig.

För att inte tala om att han har nästan alla medier emot sig. En sak vet han i alla fall: Medierna gillar skandaler, för skandaler säljer. Alltså kan ha få nödvändig uppmärksamhet genom att ordna till en massa skandaler kring sin person och sin kampanj, exempelvis genom en rad icke politiskt korrekta uttalanden. På så sätt får han visserligen negativ uppmärksamhet, men uppmärksamheten i sig kan leda till att fler upptäcker honom och är villiga att rösta på honom.

Försäljningsstrategin lyckades. Först blev han vald till Republikanernas presidentkandidat och sedan säkrade han den majoritet av elektorer som kommer att innebära att han blir vald till USA:s nästa president, om inte något statskuppsliknande inträffar. Affärsmannen Trump har lyckats med att sälja sin senaste produkt.

Eller överskattar jag då hans intelligens och planeringsförmåga? För hypotesen talar ändå att han verkar svänga när det gäller vissa av sina vallöften. De kanske bara var uttalanden för att få uppmärksamhet? Men genomför han inte det han lovade, lär många av dem som röstade på honom bli väldigt besvikna.

Clinton fick visserligen fler röster, men färre elektorer. Om röstandet nu går att lita på. Varje delstat har sina egna regler och många tycks ha dålig kontroll på vilka som registrerar sig för att rösta och vilka som verkligen röstar. Det öppnar för möjligheten till valfusk. Det finns inga bevis för något omfattande valfusk, men om det förekom skulle säkert etablissemangets kandidat, Clinton, ha gynnats mer än uppstickaren Trump. Om det förekom, misslyckades det uppenbarligen, eftersom Trump vann fler delstater och elektorer.

De som protesterar mot valresultatet: Vad protesterar de egentligen emot? Trump som person? Valsystemet? Alla dem som röstade på Trump? Eller vad?

Valsystemet har förvisso fått kritik, men förutsättningarna var givna före valet. Det går inte att ändra regler i efterhand. I och för sig går det, men det anstår inte ett demokratiskt land och är mera statskupp än demokrati.

Jag är tveksam till att Trumps politiska förslag är bra, förutom i ett fall. Det är på tiden att klimathysterin får ett slut. Inga fler meningslösa klimatåtgärder och inga mer pengar till klimatmöten och klimatfonder, där pengarna tycks avsedda att gå direkt ner i tyranners fickor. Det verkligen är att gå före det. USA under Trump kan bli ett föredöme när det gäller klimatpolitik.

Tyvärr kommer det nu tecken på att Trump kan vara på väg att backa också när det gäller klimathysterin. Å andra sidan är en del av hans tidigare påståenden uppenbart orimliga, som att global uppvärmning skulle vara påhittat av kineser. Dessutom är Republikanernas klimatpolitik övervägande skeptisk till att mänskligheten har någon stor påverkan och till att det skulle behövas några drastiska åtgärder.

Svenska politiker inbillar sig att det är bra att gå före i marschen mot avgrunden, men det är ju bara vansinne att satsa på att bli den förste som faller mot en säker död.

Enligt USA:s konstitution, har det landet inte ratificerat den överenskommelse som svenska medier och politiker envisas med att kalla Parisavtalet. Ja, vissa är fräcka nog att kalla den icke-binande överenskommelsen för ett juridiskt bindande avtal. Vilket åter väcker den gamla frågan: Är de helt korkade eller ljuger de och hoppas lura någon?

Obama kan mycket väl ha lurat i de andra ländernas ledare att hans underskrift på ett papper innebar att USA ratificerade, fast det inte var så. Det kunde ha blivit intressant, om överenskommelsen verkligen hade varit juridiskt bindande. Nu är den inte det, och ett USA styrt av Republikanerna kan helt enkelt strunta i att försöka genomföra några åtgärder alls.

Obamas agerande är likvärdigt med följande: Någon som arbetar på ett företag men inte har rätt att sluta avtal, promenerar ändå iväg och skriver på ett avtal. Gäller verkligen detta avtal rent juridiskt då? Jag kan ingenting om företagsjuridik, så jag vet inte. Dessutom kompliceras det om det är ett internationellt avtal. Vilket lands lagar är det i så fall som ska tillämpas?

Möjligheten finns också för Tramp-administrationen att lägga fram Parisöverenskommelsen till senaten med ett förslag att ratificera den. Vilket senaten förmodligen inte kommer att göra, och då stärks kanske USA:s vägran att göra något i andra länders ledares ögon.


Många svenska vänstermänniskor tyckte att Clinton skulle vinna just för att hon är kvinna. Meriter och politik spelar visst ingen roll. Av någon anledning verkar samma människor inte tycka att den kvinnliga kandidaten i det kommande franska presidentvalet ska vinna just för att hon är kvinna. Hon heter Marie Le Pen och tydligen spelar då politiken roll. Som vanligt visar sig vänstern bestå av hycklare med åtminstone dubbel moral. Det sistnämnda är inte en felaktig särskrivning utan avsett att vara två ord.


Alla människor har lika värde, hävdas det ofta i debatten. Särskilt från vänsterhåll. Menar de verkligen det? Tycker de att Hitler, Stalin och flyktingar från inbördeskriget i Syrien alla har lika värde? Två av de dem är i och för sig döda, men om de hade levat fortfarande? För att inte tala om: Anser inte kultur- och medieeliten att de är mer värda än vanligt folk, som landsbygdsbor? Eller åtminstone har åsikter som är mer värda.

Varifrån kommer du uppfattningen om människors lika värde? Somliga hänvisar till FN-stadgan, men där finns det inte. Första artikeln säger i stället ”All human beings are born free and equal in dignity and rights ”. Likvärdiga i värdighet, alltså, inte lika värde. Människor ska behandlas som om alla har samma värdighet, tycker FN-stadgan, inte som om alla har lika värde. Om det nu spelar någon roll? Dessutom ska de ha lika rättigheter. Och de ska vara fria.


Vi har nu en regering som tycker att det är handlingskraft att slösa bort enorma summor på helt meningslösa klimatåtgärder. I alla fall tycker de miljöpartistiska ministrarna det. Det har de visat i åtskilliga debattartiklar och insändare med ungefär samma innehåll. De anklagar de borgeliga partierna för att sabotera klimatomställningen genom att vara emot åtgärderna. Men den ”klimatomställningen” påverkar klimatet bara i ministrarnas fantasi. I verkligheten är den slöseri med skattepengar och det är bra att partier klarar av att vara motståndare till flummet.


DN har än en gång satt igång en debattserie om klimatåtgärder, genom att låta ordföranden för vad som en gång förtjänade att kallas det, men lika full fortfarande heter Naturskyddsföreningen, skriva ett inlägg . Som vanligt är de som tillåts få in en replik de som inte på något vis ifrågasätter att det finns ett klimathot, utan bara är oense om hur snabbt marschen mot den ekonomiska avgrunden ska ske. Vi ser en moderat, två centerpartister och en miljökonsult träta om hur snabbt meningslösa åtgärder ska genomföras och hur omfattande de ska vara.

Men vänta nu. En tillstymmelse till riktig kritik syns till, när Sverigedemokraternas miljöpolitiske talesperson också får sitt inlägg publicerat. När såg vi senaste en av de största svenska tidningarna ta in en debattartikel där det ens indikeras att klimatvetenskapen inte alls är stelnad (En möjlig översättning av ”settled” och den som tycks passa bäst här)? Propagerande för kärnkraft kan även vänstertidningen DN acceptera, men antydan till ifrågasättande av doktrinen att klimatvetenskapen redan vet allt som är värt att veta? Har debattredaktören gjort ett misstag?

Fast det kanske går bra just för att det är en sverigedemokrat som skriver? På så sätt ges budskapet att Sverigedemokraterna är så onda att de till och med ifrågasätter Den Enda Sanna Klimathotstron.

Martin Kinnunen påpekar dessutom att Parisöverenskommelsen inte är bindande. Det är länge sedan någon tilläts påpeka det i svenska medier. Om det alls har tillåtits. Jo, förresten. Jag lyckades få in en insändare med det budskapet i några landsortstidningar. Men i någon av de stora drakarna? Eller den så kallade Public Service som snarare är Public Deceiption. Nej, nej. Där är snarare budskapet att överenskommelsen är ett Juridiskt Bindande Avtal. Där påpekas ofta att Kina, landet med störst koldioxidutsläpp, minsann har ratificerat. Medan det inte alls nämns att Kina har ”lovat” att fortsätta öka sina koldioxidutsläpp till år 2030, och sedan, eventuellt börja minska på åtminstone ökningstakten.

Kumminen tillåts kritisera Naturskyddsföreningen och en rad meningslösa åtgärder hårt. Förmodligen för att han faktiskt är en ”ond” sverigedemokrat. Enligt den rättrogna medieeliten.

Han påstår att SD egentligen inte är emot överenskommelsen, som även han envisas med att kalla avtal, i sig, utan enbart brådskan med att ratificera. Så synd då. Överenskommelsen är helt menings- och verkningslös och något klimathot finns inte att åtgärda.

Trots allt är SD det enda riksdagsparti som visar lite klimathotsskeptiscism och hittills det minst dåliga riksdagspartiet för den som tycker att det är mycket viktigt att ett påhittat hot inte används för förstöra allt för kommande generationer. Kommer något annat riksdagsparti att förmå att ta till sig fakta och vetenskap innan nästa val?


Avslutningsvis vill jag påpeka, och speciellt för den som läser det här på Facebook: Jag är helt oimponerad av personangrepp, konspirationsteorier, analyser från fantasivärldar och hänvisningar till propagandafilmer fyllda med osanna påståenden. Jag ändrar åsikt om fakta ändras, inte på grund av någon av de fyra saker som jag nämnde i förra meningen. Jag finner det synnerligen osannolikt att fakta ska ändras så att det verkar troligt att klimatkatastrofen står för dörren och att det är en bra idé att välja avindustrialisering, kronisk energibrist, fattigdom och svält för att undvika den katastrofen.

Gillar

Kommentarer

Donald Trump vann presidentvalet i USA, till mångas stora besvikelse och ännu fleras överraskning. Det återstår att se om han fortsätter att överraska och blir en bra president eller om han blir den katastrof som väldigt många tror.

Jag kan se två bra saker med att Trump vann:

1. Självsäkra och faktaresistenta, svenska vänsterjournalister är mycket förvirrade och besvikna och kan kanske fundera på att skaffa sig en mer faktabaserad världsbild. Fast det lär väl inte hända.

2. USA kommer definitivt inte bli inblandat i den klimatöverenskommelse som svenska politiker och journalister envisas med att kalla klimatavtal. Många av dem har även påstått att USA har ratificerat, men det har USA inte alls. Frågan är om de som påstår sådant verkligen är så okunniga om USA:s konstitution eller om de medvetet försöker lura svenska väljare?

Eventuellt kommer vi att få se en tredje bra sak: Myndigheter i USA kommer att sluta med märkliga korrektioner när det räknar ut globala temperaturanomalier. Korrektioner som alltid går ut på att sänka temperaturer avlästa eller uppmätta för länge sedan och höja dem från de senaste årtiondena. Med en ny president med andra åsikter om klimathotets allvar, kanske korrektionerna till och med kommer att gå åt andra hållet?

En nackdel är att det är möjligt att Trump faktiskt inte är riktigt klok. Han har antytt att han kan tänka sig att använda kärnvapen utan någon anledning alls. Han har påstått att global uppvärmning är en kinesisk komplott för att vinna fördelar i världsekonomin. För det har han hånats av alla politiskt korrekta vänsterjournalister utan kunskaper. Faktum är att han inte har helt fel. Kina har inte hittat på global uppvärmning, men försöker sannerligen använda det påstådda hotet för att vinna fördelar i världsekonomin. Vänsterjournalisterna jublar över att Kina har ratificerat Parisöverenskommelsen, men nämner inte med ett ord att vad Kina har "lovat" är att öka sina koldioxidutsläpp åtminstone fram till 2030.

På tal om klimat, eller snarare väder: Första snön kom väl ovanligt tidigt denna vinter? Vad jag minns, har första snön de senaste åren kommit framåt jul. Eller till och med efter. Fast minnet går inte riktigt att lita på. Blir det en ovanligt kall och snörik vinter, kommer de klimathotstroende att skylla på klimatförändringar orsakade av växthusgasutsläpp. Den hypotesen kan, enligt de troende, förklara alla typer av väder. Vilket är ett solklart tecken på att det inte alls är vetenskap.

Tillbaka till Trump. De svenska vänsterjournalisterna får nu börja analysera varför de var övertygade om att Hillary Clinton skulle vinna valet. På Aftonbladets ledarsida, hittar jag för ovanlighets skull något vettigt. Sydsvenskans ledare fortsätter däremot hatkampanjen mot Trump. Liksom, naturligtvis, DN, som för länge sedan upphörde att vara den liberala tidning man officiellt fortfarande påstår sig vara. Expressens reaktion är mer sansad, men Trump kallas klimatförnekare, vilket egentligen också är hatspråk. Göteborgsposten Alice Teoderscu kommer som vanligt med en läsvärd, sansad och vettig kommentar.

Opinionsundersökningarna hade alltså ännu en gång helt fel. Varför det då? Ja, det finns väl tre möjliga förklaringar:

1. Undersökarna har fel sorts människor i sitt urval.

2. De som svarar ljuger ofta på frågorna som ställs.

3. Många väljare ändrar sig i sista stund.

Naturligtvis kan förklaringen vara en kombination av de tre möjligheterna. Fast jag tror att orsak två betyder mest. I det av politiska eliten och vänsterjournalisternas skapade politiskt korrekta samhällsbygget vågar folk inte säga sanningen ens om de får garantier om att vara anonyma. Går det förresten att lita på de garantierna? Jag har ibland fått brev om att delta i undersökningar, låtit bli att svara och sedan fått påminnelse. Mer anonym är jag tydligen inte än att de vet att jag inte har svarat.

Trump har minst sagt haft svårt att hålla sig till sanningen. Men det är inget nytt i dagens värld. Politiker och journalister ljuger mycket, särskilt om vi räknar in att bara berätta delar av sanningen i syfte att ge en falsk bild av verkligheten. Det märks bland annat när det gäller det påstådda klimathotet. Det ligger i tiden att inte hålla sig till sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen.

En viktig orsak är förmodligen postmodernismen, med sina vanföreställningar, som att bara tillräckligt många tror att något är sant så blir det sant. En följd av detta blir tron att bara tillräckligt många ljuger på ett visst sätt blir det inte lögn längre, utan alldeles sant.

En annan viktig orsak är vanföreställningen att känslor är lika bra som fakta: Om jag känner att något är på ett visst vis, är det lika mycket värt som fakta som säger att det är på ett visst vis. Detta oavsett om känslan är någorlunda korrekt eller helt fel.

Den politiska eliten och vänsterjournalisterna har bäddat för Trump och alla högerpopulistiska partier som finns i Europa. De beskriver en verklighet som många människor inte känner igen sig i, och som många gånger inte ens är särskilt sann. Den politiska eliten och vänsterjournalisterna lever i sin egen bubbla och har mycket lite kontakt med vanligt folk, eller verkligheten. De politiska partierna har gjort sig själva oberoende av medlemmar, genom att se till att skattepengar blir bidrag till partierna. De gynnar också diverse medier genom att ge bidrag som kallas presstöd. Dessutom kallas vissa bolag public service och får ta in en sorts skatt som kallas TV-avgift men som också går till radiokanaler.

Politiker- och medieeliten har nu upptäckt att vissa "oönskade" medier med "fel" åsikter också får presstöd. Det finns därför ett förslag om att ändra på det, så att bara de politiskt korrekta medierna får del av stödet.

Sverige och många andra länder har blivit demokraturer, ett begrepp som eventuellt skapades av Vilhelm Moberg. Till synes är demokraturen en demokrati, men i praktiken ser makteliten till att bara "önskvärda" åsikter får föras fram. Makteliten ser till att vanliga människor förmedlas en falsk världsbild.

Demokraturens maktelit har fått ett stort problem: Internet. Med Internet kan människor som har genomskådat elitens halvsanningar och lögner förmedla riktiga sanningar till dem som hittar rätt. Eliten försöker då slå tillbaka, till exempel genom att sluta tillåta kommentarer på tidningars hemsidor och genom att kalla alternativa medier för hatsajter och liknande. Allt fler hittar ändå till de sidor som förmedlar en sannare världsbild än den som makteliten ger. Därför ser vi saker som att Trump vinner ett presidentval, att Brexit får majoritet i folkomröstningen och allt bättre valresultat för populistpartier.

I Trump fick Republikanerna inte den presidentkandidat eliten där ville ha. Ändå vann han och partiet fick till och med majoritet i kongressens bägge kamrar. I Clinton fick Demokraterna den presidentkandidat partieliten ville ha. Ändå förlorade hon. Att partieliten ville ha henne, måste åtminstone delvis bero på dålig verklighetsförankring. De begrep inte att Clinton av väldigt många är hatad och anses vara oärlig och ohederlig. Sanders kunde kanske ha vunnit över Trump, fast det får vi aldrig veta. Det som ligger Sanders i fatet är att han anses vara socialist och kanske också är det.

När jag tänker efter, finns det ytterligare en, möjlig fördel med Trump som president: Han är förmodligen inte mer eller mindre köpt av storföretag och lobbyorganisationer, som amerikanska presidenter i praktiken har varit länge. Storföretag och lobbyorganisationer ger kampanjpengar till kandidaterna och förväntar sig "belöningar" om och när valen går bra.

Utvecklingen i demokraturerna kan helt enkelt inte fortsätta hur länge som helst. Det kommer att bli förändring. Frågan är bara hur. Kommer makteliten att klara av att förändra sig innan de som känner sig ignorerade, bortglömda, lurade och förolämpade helt enkelt gör uppror?

Gillar

Kommentarer

​En text av Johan Croneman i DN visar att vänstervridna skribenter och journalister faktiskt kan ägna sig åt källkritik och faktakontroll. När det gäller budskap som inte passar in i de vänstervridnas världsbild.

Hans Roslings budskap passar verkligen inte in i vänsterns världsbild. Enligt vänstern, blir nästan allt i världen sämre, på grund av industrialisering och kapitalism. Rosling hävdar i stället att nästan allt blir bättre, och belägger det med statistik. Då ska han granskas minsann. Tycker samma typ av människor som aldrig skulle komma på tanken att granska något av det som Johan Rockström påstår. För Rockströms påståenden går ju ihop med vänsterns världsbild.

Jag gjorde det som Croneman påstod sig ha gjort: Googlade på "Rosling critics". Den första länken som dök upp kallar Rosling "ecological illiterate". Detta bland med stöd av den ovetenskapliga beräkningen av ekologiskt fotavtryck. Vilket gör att trovärdigheten är nära noll.

Just beräkningen av ekologiskt fotavtryck presenteras alltid helt okritiskt i svenska medier. Då finns inga tankar på källkritik och faktakontroll. När det gäller Rosling, har åtminstone vissa personer sådana tankar. Fast förvisso ägnar sig många journalister åt en hjältedyrkan som inte heller verkar riktigt hälsosam. Bara för att Rosling presenterar statistik som inte stämmer in på de flestas världsbild, och den bild av världen som medierna för det mesta förmedlar, blir han ingen superhjälte. Däremot borde han vara en förebild för de journalister som mer verkar vara intresserade av propaganda, förvillande och desinformation än saklig rapportering.

Vad är det för mening att se någon som en hjälte om viljan att själv förbättra sig och likna hjälten saknas?

Gillar

Kommentarer