Ute på altanen bäddade pappa, morbror och jag ned oss i varsin solstol för att känna på dem första solstrålarna i vårens tecken. I den vänstra handen hade jag en värmande kopp kaffe och i den andra hade jag en torr kanelbulle. När jag sedan lutade mig tillbaka och slöt mina ögon så fick jag den där underbara känslan av sommar. Den där känslan som får en att börja tycka om det man förut avskydde, och älska det man redan älskar ännu mer. 

Nu är jag inne igen, lite brunare och med lite fler fräknar än tidigare. Tänk att sådana stunder som det här kan göra en så lycklig.

Gillar

Kommentarer

Jag ska försöka förklara enkelt så du förstår, även fast jag vet att jag inte kan. Det blir alltid så när jag skriver. Om jag ska skriva "Jag satt på en stol" måste jag skriva något mer i stil med "Min kropp kändes mör efter den långa skoldagen, så jag satte mig ner i min nedsuttna kontorsstol, öppnade datorn och började skriva på det jag nu berättar för dig".

Du kanske inte förstår mig och mitt skrivande. Förståeligt. Skrivandet är för mig en frizon. Det är en av de få platserna jag släpper alla krav. Jag vet att jag skriver på ett sätt som du kanske inte förstår. Det är inte så konstigt. För varje rad jag skriver finns det alltid en bakomliggande mening som jag har skapat för mig själv. Den där bakomliggande meningen kan du förstå om du utgår efter dig själv och inte utefter mig.

Min passion för skrivandet kommer från folk som tror på mig och mitt skrivande. Jag skriver för dem och för mig själv. Som jag skriver idag kommer jag inte skriva i framtiden. Jag kommer aldrig kunna släcka den ivriga törsten att utveckla den kärlek jag har inom mig. Förlåt, nu kanske det blev lite otydligt igen..

Skrivandet är något speciellt för mig. Det är något jag är helt säker på att jag aldrig kommer kunna förklara, varken för dig eller någon annan. Däremot kanske du förstår mig lite bättre nu? Varför jag skriver som jag gör. I min frizon utan krav, slukas jag in i skrivandet, tron av att jag kan och i vetskapen att jag skapar något alldeles eget.

Gillar

Kommentarer

Vid midnatt för sju dagar sedan rullade vår taxi in vid hotellets parkering. Några timmar försenad var vi med tanke på snökaoset hemma i Sverige som vi hade lämnat bakom oss. Spanjorerna vi mötte några timmar senare på morgonen bar dunjackor när de var på väg mot jobbet. Själv bar jag den svarta kjolen som jag hade letat fram bland mina sommarkläder, längst bak i garderoben.

Vart jag än lät blicken vandra så var det alltid något som fångade min uppmärksamhet. Jag fick upptäcka saker som jag aldrig tidigare hade fått se med mina egna ögon. Allt var så vackert. Det gjorde inget att trädknopparna inte hade slagit ut sina blad än.

La Sagrada Familia är en plats som inte liknar något annat. En plats som får människor att tystna av häpnad när förståelsen infaller att det är en konstnär, en människa, som är grunden till detta. Det är bland det mäktigaste jag har upplevt.

Det bästa sättet att upptäcka en stad är ta fram sina bekvämaste skor och låta ögonen bestämma riktningen för vart ens steg ska gå. Vi fann både okända som kända platser med våra ögon som karta. Park Güell var en av de kändare platserna våra ögon ledde oss till.

En och en halv miljon invånare gör att man får möta människor med olika bakgrunder och levnadssituation. Man fick se både sidorna som finns i en storstad, eller vilken stad som helst. Kriminalitet, främst droghandel var något man märkte ganska tydligt. Självklart kände jag mig otrygg ibland när mörkret hade fallit sig ner över staden och gatorna var mer glest på folk. Det gör det nästan alltid, oavsett vart jag befinner mig.

Samtidigt kändes det som att Barcelona var en stad där det fanns en respekt för varandra. Det var som att hoppa tillbaka några år bakåt i tiden. Äldre satt på parkbänkar i solen med en tidning i sin hand, yngre vistades på gator och affärer medan de umgicks med varandra. Den hetsiga pulsen som lätt kan uppkomma med många människor i rörelse befann sig aldrig. Människor var uppe i sitt egna, i nuet, utan skärm eller överstimulans. Det gör att Barcelona kommer ses i mina ögon som staden där det viktigaste är att värdesätta sig själv och andras välmående. Viktigare än allt annat.

Gillar

Kommentarer