Det blev höst och värmeböljan höll sig kvar ända in till september.

Gick på promenader med Emelie i varsin färgglad regnjacka.

Mina vänner och jag gick många gånger in i den lilla second hand butiken vi alltid passerar när vi ska in till stan efter skolan. Nu har vi inte varit där på länge, därför kylan kom och därmed även bekvämligheten att ta sig fram med kollektivtrafiken istället för att gå till fots.

Enda sedan jag började tvåan har jag pluggat mycket på andra platser och försökt undvika min egna hemmiljö. Jag har insett att det funkar bäst för mig.

Den här hösten har jag även hanterat mina studier på ett helt annat sätt. Prestationsångesten jag har haft enda sedan första gången jag satt i en skollokal har inte varit lika stark. Jag har inte tagit skolan på lika stort allvar och det har fått mig till att må bra. Riktigt bra.

Jag skrev ett reportage till en skoluppgift som handlade om troende och ifall "Guds hus är öppet för alla" såsom många hävdar. Allt byggde på samtal med folk som hade valt att besöka mässan den där söndagen när sommartid hade övergått till vintertid. Ett reportage som aldrig hade skrivits utan ren och skär nyfikenhet.

Dagen innan vi fick höstlov hade vi tävling på skolan haha <3.

Jag gick på promenader när det än inte riktigt var vinter.

I slutet av november fyllde jag år och blev överraskad av Filip och mina vänner.

Åkte till Skellefteå för att se på hockey med min familj, morbror och bästa vän.

Avslutade hela året med en resa till Gran Canaria med familjen och vänner till oss alla.

LÄS OCKSÅ:

DOKUMENTERAT FRÅN 2018- SIDA 1

DOKUMENTERAT FRÅN 2018- SIDA 2

Ska vara ärlig med att säga att det kändes lite avigt att publicera den sista årsresumén nu. Är som less på hela grejen, men samtidigt kommer jag tacka mig själv om något/några år därför då kommer det mesta antagligen vara borta från mitt minne.

Gillar

Kommentarer

KÄRLEKEN TILL SKRIVANDET

Jag ska försöka förklara enkelt så du förstår, även fast jag vet att jag inte kan. Det blir alltid så när jag skriver. Om jag ska skriva "Jag satt på en stol" måste jag skriva något mer i stil med "Min kropp kändes mör efter den långa skoldagen, så jag satte mig ner i min nedsuttna kontorsstol, öppnade datorn och började skriva på det jag nu berättar för dig".

Du kanske inte förstår mig och mitt skrivande. Förståeligt. Skrivandet är för mig en frizon. Det är en av de få platserna jag släpper alla krav. Jag vet att jag skriver på ett sätt som du kanske inte förstår. Det är inte så konstigt. För varje rad jag skriver... Tryck HÄR för att läsa mer.

Motivering: Det här inlägget gjorde jag i försök att förklara min kreativitet för någon som kanske aldrig själv skrivit något utanför skolböckerna. Jag ville förklara mitt sätt att tänka och ge dem en chans att förstå mitt skrivande.

KÄRLEKSFÖRKLARING TILL TONÅRSKILLAR I NIAN

Fy vad jag älskar er killar som störde sig på mig när vi alla var femton år. Ni som inte kunde erkänna när en tjej hade rätt, dolde tonårsvett med AXE och låtsas brottades i korridorerna i väntan på att nästa lektion skulle börja. Det var inte många av ert slag, men ni var trots allt några stycken och om jag ska vara ärlig önskar jag ibland att ni hade varit fler.

Under rasterna som var kvar av vår högstadietid förvandlades "gröna rummet" som hade intorkade pappersbollar uppe i taket till en plats vars kärna bestod av diskussioner, gråt och... Tryck HÄR för att läsa mer.

Motivering: För den är tydlig, träffsäker och är en text för de som tvivlar på vad som händer ifall man vågar.

ATT UPPLEVA SORG

Kvällen var snart midnatt och majbrasans glöd hade nyligen slocknat. Jag satt i min kompis vardagsrum och försökte få upp värmen med hjälp av en filt som jag hade virat runt om mig. Värmen började infinna sig och axlarna började sjunka med tiden vi satt där och pratade med varandra. Det var sista gången på länge jag kände något annat än sorg. Sorgen tog över allt. Någon timme senare ringde mamma och berättade vad som hade hänt. När de hämtade upp mig med bilen var syret i mitt blod borta och alla tankar i ett enda stort töcke- slaget hade varit alldeles för kraftig.

Dagen efter grät jag mig igenom. Allt som jag gjorde fick mig att tänka på henne. Jag kunde inte tänka på något annat. Oftast tar tårar slut, men då gjorde de aldrig det. Det enda jag förmådde mig till att göra... Tryck HÄR för att läsa mer.

Motivering: Om någon skulle be mig att visa en text jag hade skrivit skulle jag visa den här. Texten i sig kanske inte är den mest träffsäkra, men besitter ett stort värde hos mig. Nu blev jag personen som skrev den text jag önskade att jag själv fick läsa när jag befann mig i mörkret.

Gillar

Kommentarer

Igår vid midnatt satt jag i sängen med linjerat papper och penna i varsin hand. I tre år har jag gjort denna procedur innan utgångsdatumet för året har hunnit komma. Jag sätter mig ner och reflekterar, skriver och skapar en text som senare enbart kommer vara för mina egna ögon att betrakta.

Jag gör det mycket på grund av rädslan som finns i att glömma. Skriver jag inte, försvinner det. Men, jag gör det också för att få ett avslut på något sätt. Oftast efter att den sista punkten är skriven växer det en slags stolthet inom mig. Varje år genom att göra det här visar jag mig själv hur jag växer, lär mig gå på vatten och besitter förmågan att borra mig igenom cementblock. Jag blir även påmind över hur tacksam jag är. Hur tur jag har.

2019 saknar förväntningar. Jag ser det nya året på samma sätt som jag gjorde när jag påbörjade skriva i min nya dagbok för några månader sedan. Allt rungas med en nyfikenhet över vad som kommer upplevas och kännas, och vilka viljorna är som kommer styra mina val.

Gillar

Kommentarer