"Det känns som att gå i nian igen" säger jag till Elsa och Lina från baksätet när vi åker hem från skolan. Utanför fönstret viner samma vyer förbi som jag har sett fjorton gånger per vecka i snart tre år. Att börja trean är verkligen som att återuppleva nian igen. Sista gången hit och sista gången dit. Igår var det sista gången jag satte mig med den grå melerade bakgrunden bakom mig och kamerauppsättning framför mig. Sjukt.

Jag har svårt att greppa att till våren är det jag som står där och sjunger om studentens lyckliga dar. Det var ju nyss jag började ettan och satt i kafeterian med mina vänner i tron om att bli sedd av de äldre, hade identitetskrets och brydde mig om sådant jag idag inte skulle ägna en tanke åt.

Det är så skönt att blivit träffad av tryggheten, därför då försvinner brydsamheten. Man slutar ödsla energi på oväsentligheter. Njuter av att vara äldst, därför snart är jag yngst igen.

Gillar

Kommentarer

Hej och förlåt tänkte jag skriva, men jag stryker förlåt därför ni skulle ändå inte vilja läsa resultatet som blir när jag tvingar fram mina ord, tro mig. Det blir bättre om det är genuint och därmed har dagboksskrivandet förblivit det närmsta jag har kommit skrivandet de senaste dagarna. Jag har inte känt suget för något annat.

Vad har hänt sedan senast då? Filip och jag firade ett år tillsammans med att återuppleva vår första dejt. Jag har legat timmar under växlande molnighet i gräset på den blommiga stranddunken med Sommar i P1 i hörlurarna. Inhandlat väckarklocka och raderat olika medier efter lyssnat på Anders Hansens sommarprat. Läst böcker. Tagit mina första löpsteg på 12 veckor då min förkylning verkar mer eller mindre hittat sin väg ut nu, det var en nära döden upplevelse.

Jag tränar fortfarande intensivt på att värdesätta mig själv och mitt välmående. Trots att augusti och hösten som skämmer mig börjar närmar sig försöker jag vara här och nu. Ingen idé att oroa sig för något man inte kan börja påverka än. Mjölka det sista ur sommaren ska jag göra, trots att det emellanåt är fruktansvärt svårt.

Gillar

Kommentarer

Igår var det fest. I förebyggande syfte hade jag försatt mig i vilofas dagarna innan för att orka med, eller snarare för att efterdyningarna dagarna därpå inte skulle bli så starka. Jag tror att jag lyckades. Idag mår jag ganska bra. För mig är det lätt att bli upplevelsebakfull numera.

I inbjudan som skickades ut för några veckor sedan framkom det att färgglatt var klädkoden vi skulle förhålla oss till. Problematiskt för mig vars garderob består av svart och vitt tänkte jag, men sedan fick jag syn på en reflexväst när jag rotade igenom byrålådan i hallen och insåg då att lösningen var relativt enkel.

Kvällen var mysig och det kändes som både Lina och Hanna var väldigt nöjd när jag kramade dem hejdå i soluppgången. Det gjorde mig glad. Det förtjänar de.

Gillar

Kommentarer