Saknar bloggen mycket, men nu när vardagen har dragit igång riktar jag allt mitt fokus till att prioritera på ett sätt som gynnar mina behov för att må bra. Behoven är helt annorlunda jämfört med förr. Önskar och hoppas att jag kan få in bloggen mer i min vardag, men just nu går all min tid åt till sömn, träning, umgänge och avkoppling.

Däremot skriver jag för fullt ändå! Som tidigare nämnt läser jag en kurs nu i trean som heter Skrivande. Utmanande på så sätt att man måste skriva på beställning och kämpa emot sitt självtvivel då man inte kan ge upp på en text och börja om då tiden inte finns för det. Tufft men skitkul!

Nedanför får ni ta del av en skrivövning som vi gjorde i början av kursen. Uppgiften var att gestalta förutbestämda egenskaper från ett papper. Testa ni också och dela gärna med er :)

Att behöva se honom i ögonen var som att behöva göra ett vägval där man inte är säker på vilken väg som är rätt. Om det blir rätt eller fel. En skogsdunge eller ett industriområde.

/Osäker

Bussens ynka kvadratmeter är fylld av folk. Även fast jag står och betalar hör jag tonåringarna längst bak i bussen skrika och ha sig. Vägen fram till den enda lediga platsen blir en boxningsmatch mellan jag och ryggsäckarna på övriga resenärers ryggar. Väl framme vid min fönsterplats hamnar jag bredvid en man med en svettlukt från förra veckans träningspass. Jag håller andan. Hoppas att jag överlever tills nästa hållplats.

/Äcklig

Det är nog när jag börjar gråta det brinner som mest. Min kropp försöker tappert besegra elden som väcks inom mig, även fast det inte går. Senast det hände var när Johan sa åt mig att vara tyst för jag var tjej. Då grät jag samtidigt som jag tryckte hans tårta i hans finniga ansikte som en födelsedagspresent från mig till honom.

/Arg

Hon blickar ut över sin arbetsplats och möter ett inbördeskrig. Sudd flyger genom luften samtidigt som ett pappersplan möter hennes kateder med ordet gris skrivet i versaler. Hon suckar och trycker beslutsamt ner konstruktionen längst ner i papperskorgen. I desperation söker hon sin blick längst bak i klassrummet till flickan som trots hennes klasskamrater sitter och tragglar räknetalen hon gett henne. Flickans hår är välkammat och till skillnad från hennes jämnåriga finns varken en skråma eller en antydan till grönska på hennes byxben. Som hon kan se sig själv i den lilla flickan.

/Ordentlig

När mannen iklädd svart kostym, som troligtvis är värd mer än hela min garderob, ropar mitt namn blir det svart. Euforin invaderar varenda nervcell och jag tappar fattning om att jag befinner mig bland frack och rader utav långbord med vit duk. I Ronja Rövardotter-anda gör jag mitt vårskrik, även fast det utanför råder snökaos och solförmörkelse. Jag har vunnit! Hur har lilla jag lyckas åstadkomma något så stort?

/Ödmjuk

På torget har folk börjat kliva ut ur sitt idé. Det luktar koskit i hela stan och träden har börjat knoppa sig. I vimlet av folk står en kvinna. Hon sjunger för folket med sin änglaröst. Det är ingen som stannar och ingen som lyssnar. Hon sjunger ändå, för kanske är det någon som kommer bli berörd.

/Generös

Gillar

Kommentarer

Låt mig slå ett slag för den duktiga flickan. Vi alla känner henne. Problemet är att vi många gånger bara tackar för hennes prestationer, tar henne för givet, och aldrig riktigt frågar vad vi kan ge tillbaka för det hon har gjort för oss. Det är synd, därför det gör att risken ökar att vi förlorar henne.

Duktiga flickan finns genom hela livet. Hon var den som satt tyst med dinglande ben vid skolbänken och tragglade sina tal medan du och resten av klassen gjorde uppror mot fröken och blev orsaken bakom hennes stressutslag. Vid tonåren blev hon den i kompisgänget som nästan alltid tackade nej till den övriga gruppens efterlängtade fredags tjohej. Idag är hon den som lämnar arbetet sist och till helgen bjuder upp till middag som hon har fixat med enda sedan lunchtid.

Det är lätt att tro att allt är enkelt för den duktiga flickan. Från utsidan har hon alltid lyckats med allt hon har tagit sig för. Sanningen är att hon besitter ett driv och styrka inte gemene man har. Däremot kan detta lätt bli till hennes nackdel om vi inte väljer att se henne bakom det hon gör.

För duktiga flickan i våra liv finns det inget stopp. Hon tar det extra jobbpasset ingen vill ha trots att hennes ögonlock väger tungt och diset i huvudet verkar blivit kroniskt. Till kompisen som är nyskild ringer hon för att lyssna även fast hennes egna förhållande går käpprätt åt skogen. Hon bryr sig om andra mer än vad hon bryr sig om sig själv, och där är problemet.

Tillslut kommer vi dit när duktiga flickan inte ses vara så duktig i våra ögon längre. Istället är hon sjukskriven. Orken har tagit slut. Orsaken är vi som har tagit henne för givet och förväntat oss för mycket av henne. Allt vårt fel. Det är vi som ställer kraven, inte hon. För att lindra det dåliga samvetet kan du lova dig själv att nästa gång se personen bakom, tacka, fråga hur hon mår och be henne att släppa alla måsten för en stund och ta hand om sig själv. Den duktiga flickan behöver få höra att det är okej att vara människa. Att det räcker. Speciellt från någon annan. För henne har det alltid varit svårt att lyssna på sig själv. 

Gillar

Kommentarer

Hur hamnade jag här med minnesrubbningar, magkatarr, ångest, koncentrationssvårigheter och konstant trötthet? Ja, svaret är enkelt. Allt är samhällets j*vla fel.

Jag tänker ALDRIG någonsin tillåta mig själv skuldbelägga mig för det mående jag står inför just nu. Jag hade aldrig hamnat här om det inte vore för samhället. Redan i tidig ålder hoppade jag ofrivilligt med i spelet och de tillhörande spelreglerna samhället har skapat. Som liten skolflicka förstod jag snabbt att fel var något man helst inte skulle ha på läxförhören. Helst skulle man inte göra misstag överhuvudtaget. Håret skulle vara kammat och skorna väl knutna.

Moralen den lilla skolflickan lärde sig har följt med mig ända fram till nu. Inte har jag brutit mot en enda spelregel och det har gjort att jag som tjej har kommit långt i spelet. Alltid högpresterande på alla plan så gott jag kan. Duktig om samhället skulle beskriva mig.

Saken är det att nu är jag less. "No more fucks to give" som powerkvinnan Mia Skäringer skulle säga. Jag är less på att spendera nästan all min vakna tid på prestationer. Jag är less på att känna att mina prestationer alltid kommer som prio ett. Jag är less på att när mitt immunförsvar sviker mig att jag inte känner ro och samvete till att vila.

Min kropp har sagt ifrån på riktigt nu och då gör jag detsamma. Skapar en följetong. Man brukar säga att man efter en utbrändhet aldrig riktigt kommer tillbaka till den man var. Och saken är att jag inte är intresserad att bli den personen igen. Den person spelade efter samhälletsregler och pressade sig på ett sätt som inte var mänskligt. Det är inte jag intresserad av.

Heja mig. Heja dig. Heja oss.

<3.

Gillar

Kommentarer