"Det känns som att gå i nian igen" säger jag till Elsa och Lina från baksätet när vi åker hem från skolan. Utanför fönstret viner samma vyer förbi som jag har sett fjorton gånger per vecka i snart tre år. Att börja trean är verkligen som att återuppleva nian igen. Sista gången hit och sista gången dit. Igår var det sista gången jag satte mig med den grå melerade bakgrunden bakom mig och kamerauppsättning framför mig. Sjukt.

Jag har svårt att greppa att till våren är det jag som står där och sjunger om studentens lyckliga dar. Det var ju nyss jag började ettan och satt i kafeterian med mina vänner i tron om att bli sedd av de äldre, hade identitetskrets och brydde mig om sådant jag idag inte skulle ägna en tanke åt.

Det är så skönt att blivit träffad av tryggheten, därför då försvinner brydsamheten. Man slutar ödsla energi på oväsentligheter. Njuter av att vara äldst, därför snart är jag yngst igen.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229