"Det är så sjukt att jag gör det här på en söndag." säger jag till Filip när vi går upp för trappan till den sista våningen av konstutställning. Solljuset tränger sig igenom panoramafönsterna intill och möter min svala hy. Utanför rinner älven som om det vore vår. Hösten och våren har ändå en del gemensamt.

Jag känner hur Filip tittar på mig och jag förstår att han inte riktigt kan komma underfund med vad jag menar.

"Men det här hade jag liksom aldrig gjort för ett år sedan." förklarar jag vidare. Och det är sant. Aldrig aldrig aldrig att jag för ett år sedan skulle öppna dörren till en fuktig utställningslokal på en söndag som jag gör just nu. Sådant höll jag inte på med då. Istället satt jag framför skoldatorn i min pyjamas från tidig morgon till sen kväll. Utan pauser. Allt för att maximera och vara till lags med duktiga flickan.

Till gensvar möter jag ett leende och jag ler tillbaka, även fast det dåliga samvetet inom mig skaver som en sko man inte gått in. Att jag är här och inte där. Det går emot alla mina principer. Eller snarare principerna jag försöker bryta mig loss ifrån, eftersom jag har börjat förstå att jag är värd att göra vad jag vill, värd att ta det lugnt och värd att göra sådant som gör mig lycklig. Stolt är jag över mig själv för att jag har börjat våga tro på det.

Gillar

Kommentarer

För några dagar sedan läste jag ut Det opålitliga hjärtat av Morgan Larsson. 450 sidor av ren läsarglädje kan jag medge. Jag har läst många bra böcker i sommar, däremot har ingen av dem historierna etsat sig kvar oss mig såhär i efterhand. Den risken känner jag inte med Det opålitliga hjärtat.

Boken handlar om Love som får ett hjärtstillestånd när en främling i andra änden av telefonen levererar beskedet han har drömt om i hela sitt liv. Som om en skyddsängel satt på hans axel vid det tillfället lyckas han överleva, men med ett förbud från läkaren att inte ha sex då det kan resultera till att hjärtat stannar permanent. Istället börjar han dock leva varje dag som det vore den sista och blir mer åtråvärd än någonsin. Som det står på bokens baksida "[...] tvingas han balansera på gränsen mellan sanning och lögn, vänskap och kärlek, tillit och svek. Allt för att förhindra en tragedi.".

Handlingen är surrealistisk på många sätt. Vissa delar av boken fick mig att undra vilket tillstånd Morgan var i när han skrev det.. Ändå är det här första gången jag faktiskt skrattar medan jag läser en bok (bortsett från när jag var tio och läste Berts dagbok) vilket beror på att jag oftast tycker böcker som är tänkt för att vara roliga blir så krystade. Det är som att se en serie vars enda syfte är att underhålla. Det misslyckas nästan alltid.

Morgan skriver även otroligt träffsäkert och porträtterar manlig vänskap på ett väldigt fint sett. Alla karaktär överlag är väldigt enkla att tycka om. Mycket har nog med att varenda karaktär har säregna egenskaper vilket gör dem intressanta.

Även fast Det opålitliga hjärtat är överlag humoristisk tas en del allvarsamma ämnen upp. Det skapar en betydelsefull kontrast. Bland annat får man ta del av Loves dysfunktionella barndom, strävan efter lyckan och vad som händer när man uppnår det man har strävat efter men inte blir lycklig för det.

Boken hittar ni HÄR. Perfekt nu när löven skiftar färg och regnet smattrar mot rutan. Tips tips tips! Enjoy;)

Gillar

Kommentarer

Sitter i biblioteket i väntan på min första lektion. Skolans heligaste plats innan himlen börjat ljusna ifall ni frågar mig. Omsluten av tystnad. Det är skönt. Nödvändigt. Rofyllt.

Innan jag gick och la mig igår hann jag börja läsa Friläge av Yrsa Keysendal. Hann sjuttio sidor innan jag släckte lampan. Natten präglades med att vrida mig av och ann i sängen så att lakanet lossnade. När väckarklockan sedan ljöd åtta timmar senare kände jag mig en aning förvirrad. Det tog några mikrosekunder innan jag förstod vart jag var. Det är ofta på det viset. Som att djupsömnen kommer när jag väl ska vakna.

"Hur var filmen i helgen?" frågar jag när Miriam dyker upp mellan bokhyllorna i hennes ylle stickade tjocktröja. Hon ser utvilad ut och ler ett förväntansfullt leende när jag ställer frågan. Jag förstår att den var bra. Det var filmen Filip och jag såg i helgen också- 438 dagar. Tips!

Biblioteket har nu börjat återvända till sitt normala tillstånd. Uppe på övervåningen hörs esteternas oro inför en oförberedd redovisningen, ljudet av blixtlås till datafodral som dras upp och antydan till en tjejgrupps diskussion om helgens händelseförlopp. Om fyra minuter börjar jag. Bäst att börja röra sig.

Ta hand om er. Ingen prestation i värden är viktigare än ert välmående. Kom ihåg det.

Gillar

Kommentarer